måndag 11 mars 2019

Ett politiskt och konstnärligt manifest till samtiden

Vår tid är inte 1789, 1848 eller 1917. Vi är inte heller någon av tidsepoker under olika konstnärliga epoker under konstnärliga eller musikaliska rörelser under 1900talet, som jag inte tänker nämna. Tiden vi lever under är helt bortsopad från alla former av såväl politiska som konstnärliga rörelser, oavsett om nu gula västarna gör uppror i Frankrike, eller om någon annan politisk rörelse gör uppror i Venezuela; jag vill mena att vår tid är fullständigt bortsopad från all form av politisk eller social rörelse; vi är idag mer individuella än vi var under 1980talet.
Hur förhåller man då till sin tid, om man är konstnärligt verksam eller är politiskt intresserad? Hur gör man för att inte bli ett politiskt skämt? Svaret är på detta är: Förhåll dig individuell till din samtid, med ett tveksamt hopp om framtid. Förhåll dig heller till låt sig 1612 snarare än 1922 eller 1977, för dessa tider är redan förbi. Bli en gnällspik och intala dig själv att du är ett missförstått geni. Det är det enda sättet att förhålla sig till samtiden.
-Joel Abrahamsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar