Lotta öppnar sin laptop. Det dyker upp väldigt många saker hon reagerar över. Hon kallas nazist, för hennes tweets att muslimer borde utvisas och att hon kallat invandrarna för apor; blev inte hennes egen far själv satt i koncentrationsläger för att han var jude? Hur kan hon då vara det? Hon postar ett inlägg ”vänstermupparna vet uppenbarligen inte vem som startade kriget”. Genast dyker 1000 kronor inne på hennes swish. Hon går bort till kaffebryggaren och häller upp kaffe och äter en italienskt mandelskorpa.
Hon tittar ut genom fönstret; de håller på och bygger. Hon har verkligen tänkt sig att verkligen sitta och njuta av sitt kaffe och sin cantuccini men hon känner att hon måste göra ett tweet igen på sin smartphone: ”Uppenbarligen är det bostadsbrist nu. Grattis mångkulturen”. För att gardera sig gör hon ytterliga ett tweet: ”Mångkulturen gör att jag som kvinna inte kan gå ute på gatorna”. Sedan lägger hon sig och sover ett tag.
Lotta går bort till affären. Redan när hon öppnat porten till huset möter hon elaka blickar av folk gatan som läst hennes inlägg; hon ställer sig frågan varför hon inte kan vara anonym. Någon kör på med en bil på gatan och tutar och skriker ”Bra Lotta! Fler som du behövs!” och Lotta blir både stolt och generad, men blir genast skamfull när hennes turkiska granne spärrar blicken i henne.
Sedan går bort till Hemköp. När hon lagt upp alla varor på disken, märker hon att det är en kvinna med slöja i disken; hon känner att hon måste skriva ner ett Tweet. Swishen plingar och kvinnan blir sur. Lotta lever ett meningslöst liv.
-Karl Hygge
