Den handlar om flera saker. Utifrån en utveckling från 1990talet och framåt (framför allt efter milleniumskiftet) har vi fått en utveckling, där sättet på att föra in unga människor på arbetsmarknaden, är att svenska staten "erbjudit" näringslivet gratis arbetskraft under en obegränsad tid, för att det på så vis ska bli mer förmånligt att anställa dem.
Här i Varberg tas b.l.a. denna arbetskraft direkt från psykiatriska mottagningen helt utan någon som helst tillsyn.
Jag ifrågasätter helt och hållet denna utveckling, eller rättare sagt: Jag fördömer dem. Det krävs inte mycket kunskap om kapitalism och marknadsekonomi för att veta att om en kapitalist får obegränsad möjlighet att använda sig av en individ som gratis arbetskraft, så gör han detta så långt det går, tills den dagen han inte behöver det längre och byter då ut honom mot en annan; Urbans roll på Jysk är högst utbytbar men också högst lönsam. Detta ligger också i kapitallistens moral; ansvaret ligger på företagets överlevnad och inte på den enskilde individens överlevnad.
Vad har då blivit det allmänna svaret hos vår samtid kring detta? En sorts uppgivenhet där var och en ska "rå om sig själv", där varje människa ska kämpa för sin egen överlevnad och stänga ute omvärlden.
Urban har inget annat val än att infoga sig i denna roll, men inte ens den individuella verkligheten blir som han tänkt sig och detta leder då till ett fundamentalt misslyckande för hela hans liv.
-Joel Abrahamsson
