tisdag 18 juli 2023

Mördaren

Mitt namn är Harald. Jag vet inte om detta är av betydelse eller inte. Man sade till mig som barn att jag inte hade det; det var också som sagt att alla gränser och tabun redan var brutna, så det fanns heller ingen möjlighet för mig att försöka bryta dem. Jag försökte berätta om mitt liv, men alla sade att jag fick vänta; det fanns ju så många olika andra berättelser som skulle fram. En dag började folk tala om för mig att jag borde minnas, men jag sade ju att det var just det jag inte skulle göra, eftersom det jag varit med om inte var av vikt. Sedan började jag berätta vad andra sagt, och då fick jag höra att jag inte kunde garantera att det jag sagt var sant, eftersom minnet var bedrägligt. Men en dag slutade allt; jag hade levt i en dimma med de mediciner jag fick ordinerat av läkare; och ja, jag vet att ni kommer säga att jag inte ska klaga på läkarkåren, men framför mig låg en blodig och sönderskuren kropp; en man i 50årsåldern. Jag hörde gap och skrik och jag förstod att jag troligtvis varit en helt annan person än vad jag trodde. -Harald