Inledning:
Detta är en novell, som tidigare varit publicerad i Det grymma svärdet, som bygger på en verklig händelse från femton år sedan, där Falcon tog in människor som gick på socialbidrag från ett bemanningsföretag i Varberg, när de hade strejk i returrummet. Personerna i novellen är dock uppdiktade, samt kopplingen med spritsmugglingen i hamnen.
1
”Trasproletariatet, detta avskrap av förekomna element från
alla klasser, med högkvarter i de stora städerna, är av alla bundsförvalter de
sämsta”. Conny kände inte till detta citat från Engels från 1875 och var heller
inte ens medveten om vad en samhällsklass var för någonting. Han var därför
inte förmögen att tala om för någon, om de skulle berätta detta citat, att han
själv på sätt och vis tillhörde detta trasproletariat även fast dess betydelse
i samhället idag var en helt annat än den var på 1800talet.
Conny hade, inte för att få högre lön än de arbetare på det
företag han skulle hoppa in i, blivit tillsatt på en arbetsmarknadsåtgärd på
ett bemanningsföretag för att behålla sitt socialbidrag, fått i uppdrag att
agera som strejkbrytare. Men eftersom Conny knappt hört ordet ”samhällsklass”
var samtidigt ordet ”klassförräderi” fullständigt främmande för honom så för
Conny var detta inte en mer förnedrande uppgift än all annan åtgärd kommunen
hade satt honom på. Han tyckte tvärtom att det var ganska roligt att köra bröd
från bageriet till dess leverantörer jämfört med att sitta in i den vanliga
lagerlokalen och testa glödlampor. Han såg det helt enkelt som en omväxling i
vardagen.
Conny ansåg också att han i och med detta jobb han fått på
sitt bemanningsföretag, där strejkbryteriet också ingick i arbetsuppgifterna,
för en gång skull ”betalade av” den skuld som skattebetalarna hade skänkt
honom. Ordet ”lönedumpning” existerade inte i Connys värld och förstod inte ens
vad bageriets strejk gick ut på. Han var inte ens medveten om vad han själv
höll på med och tyckte verkligen inte synd om sig själv.
Till skillnad från 1800talets arbetare svalt inte Conny
heller och tyckte, fastän färdigrätterna han åt gjorde honom allt mer fet och
att han trots sin unga ålder fått ryggproblem p.g.a. allt stillasittande
arbete, att han hade det rätt bra. ”Det kunde varit värre”, brukade hans
arbetskamrater säga, och detta mantra hade blivit den mest genomgående filosofi
i hans liv. Den hade t.o.m. räddat livet av honom en gång: En nyårsafton hade
stått med skärpet om halsen, och precis på det ögonblick när han skulle hoppa
ifrån stolen, hade frasen som kommit från hans arbetskamrater och ekat i hans
huvud, varav han slitit loss repet från halsen och klättrat ner. Sen tog han en
propavan han hade fått från läkaren och lade sig ner att sova.
1
Brödbäraren
Conny vaknar och går upp, äter frukost och tar på sig kläderna
och går ut. Han hinner inte tvätta sig, så han luktar fortfarande gammalt
svett, men det bryr han sig inte om. ”Jag har ingen att göra mig fin för”,
tänker han, ”jag ska bara jobba”. Väl framme vid minibussen vid Lassabacka
säger arbetsledaren:
”Jaså, här vi brödbäraren”.
- Ja, svarar Conny.
Conny sätter sig ner och tar upp en Snickers och börjar äta
den.
”Godissugen?”, frågar Kent, som arbetsledaren heter.
- Ja,
det blir någon sån där om da´n.
- Det
är inte bra för tänderna.
- Det
är mycket som inte e bra.
- Jomen,
man lever ju bara en gång.
- Ja,
man får roa sig bäst man kan.
- Jamen.
Väl framme i Skällinge står det stora lastpallar med bröd
som de lastar in en ny lastbil som arbetsledaren ska köra.
- Det
är tur det finns folk med lastbilskörkort på det här företaget, säger Kent,
annars hade vi fått polisen efter oss.
- Ja,
det vore inte bra, svarar Conny.
Conny lyfter den ena orangea lastpallen efter den andra och
känner hur det börjar värka i ryggen och börjar pusta och stöna.
- Ah,
så jävla farligt kan det väl fan inte vara, säger Kent då.
- Nej,
jag är inte så van vid tunga lyft.
- Då
e de la bra att du lär dig det då.
Sen kommer det fram en medelålders kvinna med ett
varuprotokoll som Kent skriver på.
- Hälsa
de andra på bageriet nu och be dem sätta igång och jobba igen, säger Kent till
henne.
- Det
blir snart ordning och reda här igen, säger kvinnan och tar protokollet och
säger hejdå och går ifrån.
Kent och Conny hoppar upp och sätter sig i lastbilen och
slänger igen dörren. Conny lägger ner ett par tidningar på golvet som ligger på
hans säte.
- Nej,
lägg det i handfacket istället annars blir det ett jävla liv på förarna när de
kommer tillbaka til sina arbeten, säger Kent då.
De fortsätter köra och böljiga landskapet mellan Skällinge
och Rolfstorp, som Fredrik Böhk en gång berömde som lika vackert som Bayern
seglar förbi lastbilen tills Kent till slut säger:
- Du
såg la kåtheten i hennes ögon. Hon har nog knullat en del. Hon skulle nog kunna
lära dig en del med. Haha.
Conny förstod inte ironin i den kommentaren och var heller
inte främmande för tanken så han svarade:
-Ja, det vore gött.
Kent tittar på Conny med öppen och mun skakar på huvudet och
fortsätter köra.
Plötsligt säger Kent:
-Conny, jag tänkte bara fråga dig som en vän: har du knullat
någon gång?
Conny såg inte Kent som en vän och tyckte heller inte om att
han fick frågan, men svarade ändå:
-Nej.
-Du får ju jobba på det. Alla måste knulla.
-Ja.
-Du vet, det är inte svårt som det kan verka. Tänk som
Patrik Sjöberg: Han tittar på ribban, så tänker han ”jag ska ge allt för att
hoppa över”. Sen tar han sats, springer allt vad han kan och hoppar. Varje gång
jag ska knulla en brud så tänker jag likadant, jag tänker ”henne ska jag ha”
och så sen när kvällen i slut så får jag alltid knulla. Funkar varje kväll.
Conny var inte smart, men han förstod ändå att Kent ljög.
Lastbilen kör förbi en talldunge och en tegelbyggnad med
texten ”Folkets hus” med röda bokstäver syns på vänster sida av körriktningen.
Men detta är inte under folkrörelsens tid; detta är sommaren 2006 då Fredrik
Reinfeldt håller på att vinna Riksdagsvalet med sin kampanj om att det ska löna
sig att arbeta, vilket kommer in på det samtal som Kent nu börjar på:
-Du, jag ska säg dig: Jag har alltid röstat på
Socialdemokraterna men jag nu tänker jag fan inte göra det med.
Det var underförstått att Kent med detta menade att han
tänkte rösta på Moderaterna, men Conny förstår inte detta utan säger:
-Ja, jag kan inte så mycket om politik, så jag vet inte…
Kent låtsats att han inte hör vad Conny säger utan
fortsätter prata med högdragen min, med bägge händer på ratten, fast ibland med
rak hand pekande framåt:
-Jag tycker det är förjävligt att vissa ska jobba och andra
bara ska ha in pengar utan att göra ett skit. Det är fan i mig jävligt konstigt
samhälle man lever i. Du vet, när jag var ung så jobba alla: En var på Monark,
en var cykelbud och en annan stod i butik. Men alla jobbade! Idag räcker det
att gå ner till socialen och sen får man alla pengar fixat och färdig. Ingen
behöver göra någonting.
Conny kände ett vredesmod inom sig, han jobbade ju själv,
med sitt socialbidrag som enda lön åt Kents företag, men han tittade bara ut
och sade ingenting.
Kent stannar vid en fyrvägskorsning, böjer ryggen och kör åt
höger:
-Man kan ju inte klaga på ungdomen heller. Det är klart, att
får man allting serverat och fixat så är det la klart att man tackar och tar
emot. Men jag tycker fan att det inte är mer än rätt man ska jobba för sina
pengar!
Conny visste absolut ingenting om politik, det hade aldrig
intresserat honom. Huvudpersonen i vår historia hade fötts på Varbergs sjukhus
1980 och växt upp i en tvårumslägenhet bara 200 meter från den etta som han
själv nu bodde i. Två år efter sin egen födelse hade landets fackförbund
arbetat fram den arbetsskyddslag som kallades Lagen om anställningsskydd, som
gjorde Sverige som ett föregångsland i form av de anställdas skydd mot
uppsägningar. Problemet var den att eftersom lagen inte uppdaterats 2006, sedan
den införts 1982, hade det gjort att företag, som det som Kent var arbetsledare
för, haft 24 år på sig att kringgå systemet så att sådana som Conny kunde jobba
där gratis utan någon som helst anställning, men detta var Conny fullständigt
ovetande om. Men han tyckte inte om det sätt som Kent talade på:
- Åh, så är de där sjuka: Varenda jävla ungdom idag är ju
sjuk. Det verkar vara något jävla trend eller något. Så går det tilll läkaren
och det enda de gör att titta lite på dem och sedan skriver de ut ett sjukintyg
som de skickar direkt till Försäkringskassan så de får massvis med pengar. Va fan,
det är våra skattepengar det handlar om!
Jag säger bara en sak: Bit ihop och fortsätt jobba för helvete! Jag har
väl också haft mina dåliga dagar. Ja, jag kanske också ska ha ett sjukintyg.
Haha.
Kent lutar sig fram mot Conny och säger:
- Vem vet, en dag så kanske kommer att MÖRDA någon?
När Kent sade detta var Conny på något sätt medveten att
Kent faktisktvar förmögen att begå
en sådan våldshandling och ryckte till.
”Alla människor kan förverkliga sina drömmar”, var en fras
som låg i tiden, men Conny var fullt medveten om att dessa ”alla” var en grupp
människor som han själv inte tillhörde: När ungdomarna från de högre klasserna
talade om sina planer på resor till andra kontinenter, var Conny fullt medveten
om att detta var en totalt förbjuden mark som han inte ens fick ägna sin tanke
på; på detta plan var Conny fullkomligt klassmedveten.
Connys inre värld bestod mycket av skam: Skam för att vara
fattig, skam för att inte lyckats, skam för att leva på skattebetalarna
istället för att inte ha en egen inkomst och kunna försörja sig själv. Han
skämdes också över att inte vara nöjd: Den inkomst han hade räckte gott och väl
till att överleva och han slapp rota i soptunnor för att överleva. Borde han
inte vara nöjd? Det var ju trots
allt så att han levde i ett samhälle där han kunde få sin försörjning från
staten, att han då fick jobba för sina pengar var väl då inte mer än rätt? Att
han och många andra egentligen var början till en helt ny samhällsklass, där
FAS3arbetare och andra människor som fick jobba för sina bidragspengar, helt
utan någon som helst rätt till Akassa eller krav om anställning, var ingenting
som han själv reflekterade över. Conny var fullt övertygad om att han levde i
den bästa av alla världar och han hatade hela sin existens varje gång han kände
att han inte var nöjd.
”Rätten till arbete”, inkluderades inte i Connys fall av
samhället som saker som anställningsskydd, möjlighet att kunna försörja eller
liknande, utan blott den stora välsignelse det innebar att slippa ”gå hem och
dra” utan istället kunna ha en sysselsättning. Det var en åsikt som även Kent
delade:
-Du ska vara jävligt glad att du är på sånt här ställe. Det
finns inget värre än att gå hemma och dra. Det slutar bara att en börjar
grubbla och blir förslappad.
Conny kände för kort stund arbetarstolthet och tyckte att
det som Kent sade var väldigt intelligent sagt.
Lastbilen kör förbi en Preemmack med och Conny ser den fula
oranga björnen titta på honom. Huset jämte visar upp reklam för billig bensin
och på höger sida av vägen, lite längre fram syns en liten bergsknall full av
ekträd.
-Vad är det vi har att klaga på egentligen?, säger Kent. Vi
får komma ut och jobba och få lite frisk luft. Det kunde varit värre!
-Jamen, svarar Conny.
-Jag menar, vad hade du gjort om dagarna om du inte varit
här? Sitta och ratta på datorn om dagarna; det är väl fan ingen vidare?
-Nä, det hade inte varit sköj.
-En kompis till mig, han sade det att det värsta han
någonsin varit med om, det var när han vann 100 000 kronor på tipset och gick
hemma och inte hade något att göra. Plötsligt kunde köpa vad han ville hela
tiden, men så kände han det, att ”jaha, vad fan ska jag göra nu?”. Så när han
då fick en skatteskuld och betala tillbaka altihop, så kändes det som att det
var det bästa som någonsin kunde hända honom. Då kunde börja jobba på ett sånt
här jobb, som du gör nu, och känna sig meningsfullt. För just det där, att inte
känna sig behövd, det är det absolut värsta som kan hända en människa.
-Ja, det inte så jävla fett.
-Nej, det är inte så jävla ”fett”, säger Kent då med en
ironisk framtoning på ordet ”fett” och trycker på gaspedalen.
Kents största problem var hans stora rädsla för döden. Bara
tanken att hans existens skulle försvinna jagade honom som en kapplöpningshäst
och han var besatt av tanken om livets korthet.
I Connys fall, var hans inre liv ett kärnvapenkrig; Han
ville döda folk, arkebusera dem och lägga upp deras lik på gatorna som varnande
exempel. Varenda jävel som gjort något som helst orätt mot honom, förlöjligat
honom, satt hinder för hans utlevnad, slagit honom eller utnyttjat honom på
olika sätt skulle straffas. Längst in i honom, fast så långt rotade han aldrig,
fanns även en tanke om att utrota hela världen. Dessa saker talade Conny aldrig
om, men Kent ville däremot gärna dela med sina tankar om sitt inre liv:
-Jag är avundsjuk på dig och din ungdom. Du har hela livet
framför dig. Men jag säger dig: ta vara på ditt liv! För livet det rinner bara
iväg från dig och så fort du bara anar så är du en gammal stöt som jag.
Nu var Conny så trött på Kents prat så han brydde sig inte
om det mer.
Lastbilen kör upp för en uppförsbacke, där det är 50
kilometer i timmen.
-För jävligt att de inte låter en köra så fort en vill. Det
blir ju bara en massa trafikstockningar, säger Kent och växlar ner till fyrans
växel.
Conny tittar ut genom fönstret och ser en stor sengotisk
kyrka från 1800talet, som inte intresserar honom. Kent drar på radion och ut
skvalar ”Långa bollar på Bengt”, som Kent sjunger med i. Conny börjar tycka att
Kent är allt mer jobbig. Längre fram på vägen kör ett barn över vägen och Kent
bromsar, kör tillbaka lastbilen och skriker:
-Va fan, ser dig för helvete? Jag skulle lika gärna kunna
köra över.
Kent trycker på gaspedalen igen och tittar på Conny och
säger:
- Jävla
skitunge.
”Har man inget annat får man leva på hoppet”, brukar många
säga, men Conny hade inget hopp; framgångsidén, som låg i tiden, betraktade en
sådan som honom som ett fullständigt bottenskrap. Idén om att människor hamnade
utanför systemet eller blev psykiskt sjuka, var ett resultat av bristande i
vårt samhällssystem avfärdades totalt: folk som Conny hade hamnat utanför
systemet för att de antingen var slarviga eller i annat fall dumma eller
värdelösa och de skulle enbart vara ohyggligt tacksamma att samhällsapparaten
inte bara gav dem en dödande spruta så de alla somnade in.
Miljöhotet låg också där framme som ett svart moln, och
svaret på den frågan hade den allmänna opinionen två strategiska planer:
antingen skulle man ha så jävla roligt man kunde innan eländet kom över oss
eller också skulle man utrota en stor del av mänskligheten, för att stoppa den växande överbefolkningen.
Det sista sade man lite skämtsamt, men Conny förstod på något sätt inte den
ironiska tonen i denna åsikt, utan såg sig själv helt enkelt som en av de
överflödiga, som resten av mänskligheten förskonats att låta leva över
huvudtaget. Det var en av stora anledningarna varför han var så fullkomligt
lättmanipulerad.
Kents historiska kunskaper var högt begränsad, men han var
ändå totalt övertygad om de analyser han hade om stenåldern var fullkomligt
riktiga:
-Du vet, alltså om vi tänker oss länge, länge tillbaka, du
vet, i människans barndom; då fanns det ju inga såna här samhällen som finns
idag. Då brydde sig mannen om sin familj och han var ute och jagade och slogs
för att sköta om de där hemma och kvinnan fick ju då sitta hemma och laga mat
och sköta om barnen. Var man då sjuk eller svag så gick man ju under, och jag
tror inte det var helt ovanligt att man satte ut de svaga barnen till vargarna.
Så frågan är ju den, att om vi har ett samhälle som hela tiden pysslar de här
”svaga” människorna, eller vad man ska kalla dem, kanske man egentligen bara
ger dem en björntjänst; det kanske är helt enkelt så att de fastnar i en
tycka-synd-om-sig-själv-beteende och fullständigt går under. Och är det
verkligen min uppgift; att jag med mina skattepengar, ska försörja dem?
Den föraktfulla minen som Kent hade på sina läppar, skrämde
Conny en del och han kände alltmer avsky för hela hans existens och han fick en
stark instinktiv lust att döda honom. Någonstans väckte tanken inom honom, att
Kents idé om djungelns lag på stenåldern helt logiskt borde drabba honom själv,
att detta avskum som satt där skulle bli slagen i skogen med träpåkar och sedan
skulle Conny till slut ta den största gråsten han kunde hitta i skogen och med
all kraft kasta den i huvudet på Kent så att hela skallben skulle krossas för
att han sedan skulle somna in i döden. Hatet kokade inom honom och det var på
sekunden att han inte tog Kents liv, tills han plötsligt alarmerades av en
stark skamkänsla, som sedan drogs som en täckande filt över honom, varav han
satte sig tillbaks igen och tittade med död blick framför sig på asfalten som
rullade framför honom. Kent förstod ingenting utan sade:
-Rastlös?
Conny svarade inte ens på den frågan.
Kent såg sig själv som stark och han såg Conny som svag, men
han missade en stor avgörande skillnad mellan dem: Hemmet. Conny från en
dysfunktionell familj, där han hela tiden fick klara sig själv bäst han ville.
Bägge föräldrarna hade alkoholproblem och hemma var det alltid bråk. På
skolgården hamnade han nästan alltid i bråk och skolan varken orkade han eller
brydde sig inte om.
Kent däremot hade alltid varit ompysslad där hemma, med en
mor som stod framför spisen och en sedan en fru som skötte hela hemmet, när han
var iväg på sitt arbete. Kent var däremot så egoistiskt lagt så till slut såg
han sin fru bara som en del av resten av inredningen och han upplevde han hade
svårare och se henne som en sexuell partner: På deras utlandsresa till Thailand
hade Conny redan efter andra natten gått och köpt sex av prostituerad och
planerade att ta den unga thailändska tjejen till hotellrummet och begära
skilsmässa och ta den unga flickan till hans nya mö, när han plötsligt kände
att detta skulle innebära en alltför stor skandal i hans sociala krets så han
lät bli. Han hade dock inga som helst problem att berätta detta för Conny:
-Du vet hon var så go: Smala höfter och små, små fasta
bröst; fan, vet om jag inte gjorde fel som inte tog med henne hem.
Lastbilen kör förbi det halländska landskapet där danskar
och svenskar under hela medeltiden slogs om den halländska marken, till den
slutligen 1645, blivit svensk. Var som helst på Jorden kunde du hitta en
liknande historisk händelse, men Kent var ändå fullt övertygad om att detta
unikt för just Halland:
- Alltså,
egentligen är det ju konstigt att vi i skolan får läsa om svensk och inte dansk
historia.
- Men
vi bor ju i Sverige, säger Conny då.
- Jaja,
men du vet det var inte länge sen här var dansk.
- Jaså?
Det visste jag inte…
- Jo,
du vet att här var jävlar i mig krig en gång i tiden; då låg här fullt med lik
i dikerna.
- När
var det då?
- Ja,
det vet i fan, men då var här danskt, säger Kent och trycker på gaspedalen.
Kent kör in lastbilen på en lastningsplats utanför en
Konsumbutik, stannar bilen och drar åt handbromsen. Knäpper snabbt upp
säkerhetsbältet och hoppar ut ur bilen. Detta är den första platsen de ska
lasta av brödpallarna.
-Se till att skynda på nu, så vi blir klara före lunch, säger
Conny med irriterad min och tittar på Conny.
Stönande flyttar Conny låda efter låda med hetsigt tempo,
som om han jagade efter sitt eget liv. Och Kents glada och skämtsanna humör i
bilen hade helt plötsligt utvecklat sig till ett strängt och arbetsamt sinne.
Samma procedur skedde på 3-4 butiker i Varberg och med hårt
tempo hade de bägge hunnit klart med hela proceduren vid klockan 13.00 när
lastbilen rullar tillbaka in på Connys arbetsplats. Conny tyckte han hade varit
smart och listig, som kunnat göra klart jobbet innan den egentliga arbetsdagen
tagit slut, fastän han var lika trött och utarbetad nu, som han hade varit om
han arbetat till klockan fyra.
Conny lägger in en Findus ”Wallenbergare” i micron och
trycker på 4 minuter och ”start”, när Kent plötsligt kommer hem och säger:
-Det var bra jobbat idag. Du kan å hem nu om du känner för
det. Det blir mer jobb imorgon.
Conny tycker att Kent har gjort honom en välgärning, som
låtit honom gå hem i förtid, och säger:
-Ja, ha det gött!
Väl hemma i sin lägenhet ligger Conny i sin soffa och tittar
på TV. Det är en riksdagsdebatt och den flintskallige blivande stadsministern
tittar med sina dockögon utöver bänkarna full av riksdagspolitiker och säger:
-Jag tror att det alla människor vill göra är att stå på egna
ben och inte vara beroende av någon annan. Det har jag alltid tyckt.
Conny tycker han står ganska bra, på de ben han fick genom
sin egen födsel, när han står och lastar in brödpallar utanför Konsum och Ica
och somnar nu in i soffan med Fredrik Reinfeldts milda röst i bakgrunden; han
tillhör ju trots allt ”det sovande folket”.
2
Brottet
Strejken hade nu hållit på i tio dagar, och hade till slut
upphört med det resultatet att ingenting av fackförbundets krav hade blivit
gällande. Under hela denna tid hade Conny och Kent agerat strejkbrytare och med
hårt tempo levererat bröd till Varbergs butiker,
Det hade kommit några arga insändare till lokalpressen om
ärendet, men dessa handlade aldrig någonsin om någon solidaritet till arbetarna
på bageriet, utan enbart hur Varbergs kommun så lättvindigt slösade med ”deras
skattepengar” och att ”de där som ändå inte har någonting att göra om dagarna
kunde väl lika gärna ta hand om våra gamla”.
Conny läste aldrig lokalpressen, men kände ändå på sig det
allmänna trycket i samhället; att han var en samhällsparasit som borde räta sig
i ledet och ta vilket arbete som helst, som han blev tillsagt. Även utan riktig
lön.
”Beav”, förkortning av ”Bemanning av tjänster”, som
företaget hette som Conny arbetade för, hade fått sin sista körning idag och
lastbilen rullade åter igen ut på de halländska landsvägarna. Helt plötsligt
rullade dock lastbilden in på en liten grusväg, och Kent lutade sig över ratten
och sade till Conny:
-Du har inte alla hemma du.
Conny tittar irriterat ut genom fönstret och hans blick
vilar på ett litet stjul med rostigt plåttak.
-Jag har tänkt lite på dig, fortsätter Kent, och tror
faktiskt inte att kan få något riktigt jobb.
Med föraktfull min tittar nu Kent rakt framåt när han säger:
-Du jobbar ju bra, men inte så bra så det funkar ”därute”. Men jag ska vara sjyst mot
dig, det ska jag faktiskt, och se till så att du får lite svarta pengar.
Conny känner sig trängd, men samtidigt lite frestat att få
fler pengar till kistan.
Kent fortsätter:
-Jag känner många snubbar, som smugglar sprit; de får in
sprit i hamnen, som de sen säljer till vanligt folk, såna som du och jag, men
snuten håller på att få nys. Så då fick de en idé; de vet att vi i vårt företag
har en minibuss och att vi har många som du som vill tjäna lite extra. Så då
blev det två flugor i en smäll. Det är klart att du behöver ju inte om du inte
vill, men det är ju ett bra sätt att få in fler kulor i kassan.
Conny stirrar med öppen mun. Han hinner inte svara när Kent
fortsätter med:
_Nämen, då säger vi väl det då. På fredag klockan natt
klockan ett är första leveransen det blir säkert fler.
Sen startar Kent åter bilen och de kör iväg.
Conny sitter och äter sin färdigrätt på Beavs matsal;
pannbiffen är sladdrig och potatismoset är inte genomvarmt. Nu ska han för
första gången begå en brottslig handling.
3
Beställningen
Plötsligt ringer telefonen klockan åtta på torsdag kväll.
Det är Kent.
-Tjena Conny. Allt väl?
-Jo vars.
-Fan vad bra! Du, var är det du bor nånstans?
-På Sörse.
-OK. Ja, då möter jag upp dig tjugo i ett imorgon, vid
busshållplatsen vid kolonilotterna. Var jävligt noga med att komma i tid för om
vi är sena så kan tro det åkt på därifrån och drar. Så kom ihåg det. Tjugo i
ett!
Den samhällsgrupp som Conny tillhörde, har nu 2013, fått ett
akademiskt begrepp: prekariatet. Den första gång som denna samhällsgrupp finns
omnämd över huvudtaget är i den franska politiska skriften ”Det stundade
upproret” från 2007; där den gick under namnet ”Gemenskapet. Detta utspelas sig
alltså ett år innan den samhällsgrupp som Conny tillhörde ens fått någon som
helst verbalt begrepp. Eftersom Conny inte ens fanns till, på den politiska
kartan, när detta utspelas, är det heller inte svårt att förstå att han så
lättvindigt hoppade rakt in i lejonets gap.
Nu stod alltså en medlem av detta prekariat och väntade mitt
i natten på att en skåpbil skulle ta honom till hannen där han skulle plocka
upp smuggelsprit. Hans socialsekreterare hade gång på gång talat om för honom
att han skulle söka ett jobb och inte vara beroende av samhället. Han hade sökt
cirka 60 jobb tills Socialen till slut tröttnade och satte honom på Beav. Och
den ironiska sidan av detta är att detta i slutändan faktiskt ledde till att
faktiskt var Socialkontoret, som indirekt, ledde in Conny på den kriminella
banan.
Plötsligt syntes ett ljussken framför honom och bilen rullar in på busshållsplatsen.
Conny sätter sig till rätta i bilen.
-Nu jävlar ska vi se om du inte kan få tjäna lite extra,
säger Kent.
Att ”tjäna extra” var det som arbetarklassen gjorde så gott
de kunde år 2006. Man kunde nästan tro att det svenska klassamhället var borta;
plötsligt kunde ett vanligt butiksbiträda köpa dyra kläder, åka till Thailand
en gång per år och äta på pizzeria och thaibufféer varje dag. Problemet var
bara att dessa människor gick lån och det jobbade som galningar på nätter och
bekväma arbetstiderför att kunna betala tillbaks dem. Denna stress smittade av
sig även på Conny, även fast han bara gick på socialbidrag och levde på
existensminimum.
Conny satte i mörkret i bilen och precis när de kört under
vägbron vid Willys släppte han en fjärt.
-För helvete Conny, sa Kent då, nu får du skärpa dig!
Connys matsmältningsfunktioner var inte så bra och den
delade han med många andra. Några år senare skulle Sveriges television
uppmärksamma detta samhällsproblem i TVprogrammet ”Landet Brunsås”. Man talade
om att de färdigrätter Conny åt enbart innehöll tillsatser och att man istället
borde färdigrätter med RIKTIGA råvaror som skulle kosta 60 kronor styck. Den
viktigaste aspekten missade de dock: Att långt under det samhällskikt, som Erik
Haag och Lotta Lundgren befann sig i, fanns en underklass som slet och jobbade
för att behålla sina bidrag och som göddes i grismat.
På ett sätt kan man faktiskt fråga sig om man verkligen kan
klandra Conny för sitt handlande? Han hade suttit i fem månader, fem dagar i
veckan och provat lampor åt lokala företag och ändå sågs han av alla
samhällsklasser, även arbetarklassen, som en samhällsparasit, som levde på
”deras” skattepengar. Arbetsmoralen var därför inte, så som Conny såg det,
lägre nu när han höll på med strejkbryteri och kriminalitet än när han provade
lampor.
Bilen rullade nu in vid hamnen och från ett annat håll dyker
det upp en lastbil.
Efter tio minuter har Conny och Kent fått tretusen i fickan
och med minibussen med texten ”Varbergs kommun på sidan rullar den nu ut på de
västsvenska landsvägarna fullastade med sprit. Körningarna går sedan till
Klastorp, Trönninge, Lindberga och Tvååker.
Klockan fyra är leveransen klar och Kent stannar bilen
framför Conny hus.
-Bra jobbat idag, Conny, får en ny leverans nästa vecka.
Conny trampar med tunga steg upp och lägger sig och somnar
utan att borsta tänderna. Nästa dag firar han sin förtjänst med kebabpizza, en
stor stark på krogen samt en sexa vodka med Red bull.
4
Vanlig arbetsdag
Det är måndag morgon. Klockan är halv tio och Conny sätter
sig ner i Beavs fikarum och sätter en kopp kaffe, med tre teskedar socker i,
jämte ett upplagt nummer av Aftonbladet, med en artikel om våldtäktsmannen
Hagamannens fängelsevistelse. En av Connys arbetskamrater säger åt honom:
-Fan, vad dassig du ser ut idag Conny. Har du varit upp och
söpit hela natten?
Kent blir orolig att det ska bli ett avslöjade om han och
Conny har haft för sig och för att kyla av sig säger han:
-Nej, jag tror han varit hemma och runkat.
-Jag har slutat runka, svarar samma arbetskamrat och en
tredje stämmer in:
-Jag behöver fan inte runka. Brudarna jagar mig hela tiden.
Jag är en riktig brudmagnet!
-Så fan att du är!
-Jag fick fan knulla tre fruntimmer i helgen. De sög av mig
alla tre!
-Jag då var dom la blinda och döva hela bunten.
-Och ingen känsel med, stämmer Kent in med och är glad att
samtalet börjat handla om något annat.
Dagens uppgift är att montera lampskärmar. Alf, som Connys
arbetskamrat heter, sitter jämte Conny och säger när han skruvar fast
lampskärmen:
-Vilket jävla negerjobb!
-Ja, det är fan inte roligt, säger Conny då.
-Nä, fan vet vad de ska med skiten te. Men man ska la inte
klaga. Det kunde varit värre.
Det är nu lunch och Conny sätter sin färdigrätt i micron.
-Äter du den där jävla skiten igen, säger Alf då till honom.
Skaffa dig ett redigt fruntimmer som lagar riktig mat för helvete!
Den tredje arbetskamraten, som heter Hasse, klämmer då in
med:
-Då blir han la ännu tröttare om morgnarna. För då ligger
han la vaken och knullar hela nätterna igenom.
Alf och Hasse börjar gapskratta och Kent tittar sig om
oroligt.
Sista timmen sitter Conny och Alf och jobbar. Alf slinter
med lampan så den åker ner i bordet och han slår näven i bordet och skriker:
-Fan, det är ju som att knulla en torr fetta för helvete!
Kent kommer in med sträng min och säger:
-Lugna ner er nu, grabbar.
Alf och Conny fortsätter att jobba.
Arbetsdagen är nu slut och Conny tar nu på sin jacka.
-Ha det gött nu Conny, säger Alf då. Ligg nu inte hemma och
runka hela nästa natt med.
Med tunga steg går Conny hemåt, genom rader av snabbvaruhus
och en annan fabrik. När han kommit precis vid Varbergs station går han in på
en pizzeria och köper en kebabrulle med mild sås samt en burk Coca Cola och
betalar med en 500lapp,
Det har nu gått ytterligare en halvtimme och han går upp och
sätter sig på kyrkomuren och tittar ut i Augustisolens ljus över Brunnsparken.
Här satt han som fjortonåring och haft sin första fylla. Det var på klassavslutningen i sjunde
klass 1994. En klasskamrat hade tryckt ner huvudvärkstabletter i hans folköl
och kvällen slutade med att han spydde i en buske. Skolkamraten hade Conny
sedan sett stå dörrvakt utanför en stans krogar.
Conny gäspar och ser ut över bänkarna. ”Vad ska det bli av
dig?”, sa de alltid till honom. Han förstod aldrig frågan och gjorde det
fortfarande inte. I skolan var han bra på att slåss, det var så han klarade
skoltiden utan att bli söndermobbad. Hela skoltiden var bara en lång väntetid
på att eländet skulle ta slut, så han slapp idioterna som jämt skulle bråka med
honom. Hans studentexamen var den bästa dagen i hans liv och han var
överväldigad, men bara någon månad fick han problem, för då skulle försörja
sig. Det fick bli socialbidrag.
Så med ett socialbidrag, tre års väntetid på en lägenhet
samt en plats på akutboende, i väntan på sin nya lägenhet, började han sitt
vuxenliv. Hans väntan i skolan kändes idag som en väntan på Godot.
När han var arton år hade han blivit olyckligt kär, och det
hade han fortfarande inte kommit ifrån. Det var en tjej han träffat som var i
Varberg som var här som sommargäst. De hade hånglat på en campingplats och
nästa dag var hon borta. Fram tills han var tjugotre år hade tankarna rört sig
om att ”allting hade varit så bra om vi varit tillsammans”, men nu handlade
tankarna bara om att han borde gått steget längre och haft ett samlag med
henne. Conny hade förövrigt, vid det här laget, fullständigt förlorat förmågan
att bli förälskad igen; han var alldeles för härdad vid det här laget.
Det gick förbi en äldre man med mustasch som tittade med
självbelåten min, när han gick förbi Conny, och Conny fick en impulsiv känsla
att han bara vill ta den här gubben och sparka in hans käkben, sparka honom
hårt i magen och med full kraft ta en stor sten och slå ut alla hans tänder.
Men allting stannade bara i Connys hjärna och han kände sig priviligerad att
för en gång skulle känna en destruktiv tanke, utan att den var befläckad av
skamkänslor, och börjat sakteligen gå därifrån.
5
Andra körningen
Klockan var elva på natten och Conny gjorde allt vad han
kunde för att hålla sig vaken, men det var svårt. Han tittar på någon dålig
amerikansk TVserie på TV4. Han
sitter och proppar i sig chips. Skulle en medeltida präst studerat Conny skulle
han säga att han enbart gjorde sig skyldig till en enda dödssynd: Frosseri.
Alla de andra dödssynderna bekämpade Conny i sitt inre med full kraft: Han gav
vare sig tecken på vrede, girighet, avund, vällust eller högmod. En viss mått
av lättja kanske, men Soc. Och Beav bekämpade även den sidan hos honom.
Men han ville dö. Och det mest absurda var just det att det
var just att han hade en uppriktig inställning till just denna känsla inom
honom, som gjorde att han fortsatte att orka leva. Skulle han bekämpa även
denna sida hos honom själv skulle hans säkerligen ha tagit livet av sig själv,
för länge sen eller kanske även tagit livet av en annan person.
Conny sopar ner chipssmulorna från soffan till golvet och
lägger till ett stort rap. Han tittar på klockan: Halv tolv. Tjugo i ett skulle
han vara vid kolonilotterna; vad skulle han hitta på till dess. Väntan var inte
Connys bästa sida. Han gick från till fönstret och såg på den trånga gränden
utanför fönstret. Ett barn cyklade förbi. Två tonårstjejer gick förbi och
talade i mobiltelefon. En lodis rotade i en papperskorg. Han bestämde sig för
att gå ut och gå ett slag.
Han år ner för trappan och går ut genom porten. Ett gäng
ungdomar står med cyklar och tittar på honom. Han går förbi Hyresgäsföreningens
lokal, genom hyreshusens utomhusterasser, buskar och träd och kliver ut genom
en vägbom och ställer sig på en sten mitt i bostadsområdet, som en gång
tillhörde en klippvägg, på den tiden havets gräns låg just här. Så här går han
runt och velar ända tills det är dags att vänta in bilen.
Väl inne i skåpbilen kände Conny helt plötsligt ett oerhört
hat: Han kände hur han som en hämndens Gud, som stod mitt emot Kent och bara
genom att peka på honom skulle han
utsätas för böldpest, AIDS, difteri, kolera, ebola och annat jävelskap. Till
slut skulle Kent fullständigt stympas och tillintegöras. Kent upptäckte att
Conny var irriterad och säger:
-Ryck upp dig för helvete!
Och Conny är åter tillbaka av skammens fålla.
När skåpbilen stod utanför universitetet Campus , och Kent
stod och pratade med spritsmugglarna, fick Conny åter en stark lust att mörda
honom , och spritsmugglarna med för delen. Han kände en stor skamkänsla inför
detta och skammen var uppdelad i tre stadier: Först skam för att han kände en
våldsam tanke, sen en skam för att det var så fruktansvärt omoget för en man i
hans ålder att ha sådan tanke och till slut en stark skamkänsla för att han
kände skam och inte kunde tycka och tänka vad fan han ville.
När de sedan stod och lastade in spriten i bilen var hatet
mot Kent den starka drivkraften att fortsätta jobba, men när han kom hem och
lade sig kände han åter igen skam, för Kent var ju trots allt ”egentligen en
jävligt sjyst kille.”
6
Möte med Soc.
Conny går upp och sätter sig och äter frukost. Det blir som
vanligt kalaspuffar med mjölk. Han är fruktansvärt trött efter gårdagens
körning och pressar in de honungsdränkta puffarna i sin mun. Det dränks av
sockret i hans mun och hans trött så han vet inte vad han ska ta vägen. Han
sätter på radion och ut ur den strömmar Lordi med sin Melodifestivallåt
”Hardrock Hallelujah”. Han tar sig bort mot handfatet och tvättar av sig och
borstar sina tänder. Han ser sig själv i spegeln och tycker han har blivit
ovanligt fet.
På med kläderna nu och på väg mot socialkontoret. Han går
över Kattegattsvägen och går ner för en liten vägvall som leder mot
villaområdet Mariedal. Han ser en och annan koltrast kvittra i äppelträden. När
han kommit ut förbi Falkenbergsgatan står han vid en vägkorsning och precis
jämte Idrottshallen står en stor valaffisch för Moderaterna, där Reinfeldt står
med rutig jobbarskjorta med texten ”Moderaterna – den nya arbetarpartiet”. Han
släpar nu sig fram genom gatorna och kommer fram mot ”Drottnings Blankas plats”
där en staty som föreställer en ängel sitt ihopkrupen i en rabatt och tittar
mot videobutiken Mixen som är på
andra sidan vägen. Han går Östra Långgatan fram och när han passerar Torggatan
hör han en alkoholiserad man skrika hur mycket han hatar att bo i Varberg. Han
går förbi butik efter butik, tills han till slut är framme vid Socialkontoret.
Han rycker upp dörren och går in.
Conny sätter sig ner mitt emot socialsekreteraren. Hennes
stränga blick känns alltid som ett piskrapp som går längst hela ryggen; hela
hans livsöde vilar ju trots allt på dessa möten.
-Hej Conny, säger hon, allt väl?
-Ja visst fan. Det är lugnt.
-Du verkar väldigt trött idag.
-Jaså jaja…
-Du har väl inte börjat med droger eller något?
-Nä nä. Vi fick bara en sen leverans igår natt med jobbet.
(Conny försäger sig)
-Jobbar ni natt? Det är ju inte bra.
-Alltså nej. Eller ja, vi gjorde det igår. Men det var bara
en engångshändelse.
-Jamen, vi var väldigt noga med att det här jobbet enbart
gällde dagstid. Det ska ju vara bra för dig också det här.
-Jo, men det fick en leverans som vi var tvungna att ta hand
om.
-Jaså ja, jag tycker det låter väldigt konstigt. Det här är
ju ett kommunalt företag och inte något skumt. Du är säker på att du inte
sitter här och ljuger?
-Nä nä.
-Det är inte som så att du håller på att få en psykos? I så
fall är det nog bäst att bäst att vi kontaktar öppenvården?
-Men försök fatta. Jag jobbade natt! Det var inget konstigt
med det!
-Jo, jag tycker det låter väldigt konstigt. Vad var det för
leverans ni hade då?
-Ja… vi skulle… leverera bröd.
-Skulle ni leverera bröd mitt i natten? Vart var ni då?
-Ja, Vi var vid hamnen.
(Conny försäger sig igen).
-Jaha ja, jag får nog undersöka det här nogare. Och jag
tycker du borde ta och besöka VPM (Vuxenpsykatrisk mottagning) för du verkar
inte må bra.
-Jaja…
Han släpade ner sig för trapporna på socialkontoret och
ställde sig utanför på gatan ooch tittade med död blick åt alla håll. Överallt
skrek man om den ”individuella frihet” och att vem som helst kunde förverkliga
sig själv, men vart låg hans frihet? Han var dömd att alltid springa andra människor
ärenden och så fort han trodde att han var smart så åkte han dit direkt.
Han sparkar till ett elskåp och går aggressivt förbi
gatorna. På gatorna går unga människor med moderiktiga frisyrer och fina
märkeskläder; denna värld var inte till för Conny; nu visste han detta nu mer
än någonsin. Torget han gick förbi liknande mest en arkubuseringsplats. Han
gick förbi den gamla Domusbutiken, som nu var en galleri, och gick rakt in på
Systembolaget, köpte en Brännvis special och halsade den i Kapsylparken. Sen
somnade han hemma dyngrak och vaknade inte förrän telefonen ringde honom mitt i
natten.
7
Hotet
Det var Kent som ringde.
-Du är inte jävligt smart du va?
-Vadå?
-Vadå vadå? Du har tjallat för socialtanten. Polisen har
gått igenom vad vi har gjort och det kommer bli en rättegång av det här och
hela vårat företag kommer antagligen läggas ner. Det var jävligt smart gjort av
dig va?
-Äh fan, jag menade inte… jag försade mig… förlåt.
-Du jag skiter i dina ursäkter. Men grabbarna som vi langade
för vill gärna kom hem och ”snacka” med dig, bara så du vet. Så lycka till med ditt nya liv som innvalid!
8
Den sista striden
Det är mitt i natten. Det bankar på dörren. Conny går upp
och öppnar. Det är spritsmugglarna.
-Nämen, här har vi den lille skiten, säger den ene av dem
och trycker upp Cony mot väggen.
-Fan, jag menade inte.
-Jaså. Vad fan gjorde du så här för oss för? Är du helt
borta.? Vad är det för jävla typer Kent tar in?
-Jajaja….
-”Jajaja”? Är det allt du har att säg?
Conny får plötsligt en snilleblixt:
-Jag är utvecklingsstörd!
Spritsmugglaren släpper greppen om Connys krage.
-Vad sade du att du var?
-Jag är utvecklingsstörd. Kent plockade upp mig först på
Dagcenter och tog sen in mig på Beav bara för att få någon han kunde utnyttja
med sån här skit.
-Fy fan vilket jävla svin. Jag ska fan döda den jäveln.
Den andre spritsmugglaren kommer in i samtalet:
-Ska vi inte spöa den här skitungen? Han har ju tjallat mott
oss?
-Nej fan, jag spöar fan inte ett mongo. Du grabben, ta en
femhundralapp här och lova att inte att inte tala om för något att vi har varit
här. Det är lugnt. Och vi lovar dig, vi ska ta hand om den där Kent; han är ju
ett jävla svin som håller på att utnyttja dig så här. Jag menar, man är ju
ett jävla svin om man utnyttjar en
förståndshandikappad, eller hur?
-Ja…
-Gå nu lägg dig igen, vi tar hand om det här. Sköt om dig!
Och Conny går och lägger sig och somnar in.
-Joel Abrahamsson
