Oändligt många former av vansinne

 Innan jag börjar skriva denna text vill jag bara påpeka att detta inte på något sätt är en politisk pamplett jag lägger fram; jag struntar fullständigt i vad ni har för syften att läsa denna text eller om ni ser den som någon form av utgångspunkt att förändra världen; men det är inte mitt syfte. Mitt enda syfte jag har med mina texter är att ni ska förstå att livet är meningslöst och att ni på så vi kommer få ett mer behändigt sätt att acceptera döden. För dö det kommer ni oavsett om ni vill det eller inte; och tro inte att det finns någon mötesplats där uppe i ovan som väntar på er. Nej, döden är bestämd och jag är bara glad att jag någon gång kommer ruttna där nere i jorden och slippa detta helvetiska ”medvetande” som plågar mig dag och natt.

                       1

Oviljan att dö

Det kanske kan tyckas som att jag driver med er. Som om det hela bara vore ett spel. Men jag vill faktiskt påpeka att den grundläggande bristen i dagens värld är att människor i  allmänhet inte kan få den ingivelse att de ska dö och lämna platsen åt någon annan och på så vis minska överbefolkningen. För att människor brer ut sig över hela världen är ett stort, stort problem och kommer i slutändan att leda till jordens undergång. Ja. så står det till i vår fruktansvärda planet.

Många människor upplever mig som en oerhörd narcissist då jag gång på gång hävdar att mitt skrivande; produkten av mitt livsverk, är mångt och mycket viktigare än livet jag lever här och nu, men om vi tänker lite närmare; är inte den vanliga människan, som kämpar med slangar och mediciner på en sjukhussäng för hålla sig till liv oerhört mycket mer narcissistisk? Han kan ju på inga vis erkänna sin egen förgänglighet, att barnen kan ta över eller att träden kan stå kvar att vaja jämte hans grav när han själv inte är i livet. Det tycks mig som min egen lilla önskan känns betydligt mera blygsam, eller vad säger ni?

                       2

Dokumentationsvansinne

Har ni någonsin varit med om följande seminarium; en bekant talar om för er en plats för er som betyder väldigt mycket för vederbörande och ni tänker då och då på denna plats visar personer ifråga platsen för er och ni känner lite sorgsen och besviken för att platsen inte är som ni tänkt er?

 Är detta synnerligt banala sinneslag som gör att människor idag har ett så oändligt behov av att exponera sina liv i ett så urdumt och smaklöst sätt som vi se på facebook, bloggar och allt vad det heter? Är det nödvändigt? Kan ingen förståndig människa sig an den frågan? Vad vill ni?  Vart vill ni komma? Vad är det ni begär egentligen? Ska jag bry mig om era  triviala liv och era triviala livsöden? Jag skäms, gott folk, jag skäms!

 3

Hoppet om en salig framtid

Nu tänker ni säkert när ni läser rubriken till detta stycke; ”Håhåhå. Så muntergöken ger oss ytterligare en pessimistisk framtidssyn. Som om vi inte fått detta med råga med hans cyniska och pessimistiska bok.” Mina damer och herrar, ni bör akta er för att göra en allt för snabb bedömning av detta syfte.

Det jag menar med denna rubrik är sanning och åter sanning. Hoppet om en salig framtid är ett av människans största vansinne! Varför? Jo, se bara på alla utopister och profeter genom tiderna; har de någonsin givit mänskligheten någon som helst räddning från varandets elände? Har de inte i själva verket skapat nya och mycket värre helveten? Och hur skulle ett samhälle, eller för delen en värld, plötsligt vändas till något bra eller t.o.m. perfekt och hur skulle samhället då kunna stanna upp i detta perfekta tillstånd i all evighet? Nej, jag har med all rätt anledning att misstro dylika skojare.

                        4

Tron om att allting är beständigt

Universum sägs ha bildats genom en liten gnista som exploderade ut i oändlighet och så skapades planeter, solar och solsystem och självklart kommer detta system dras till samman igen och universum kommer att vila i frid i oändlighet igen.

Ändå inbillar vi oss att saker omkring oss är beständiga. Vi tror att våra nära alltid kommer leva omkring oss och vi inbillar oss att den vi älskar alltid kommer finnas vid vår sida. När vi i själva verket vet att saker alltid flyttas, människor alltid lämnar alla människor och allting till slut bara dör. Detta är universums grundsten.

 5

Beteendekontroll

Har ni någonsin varit med om detta seminarium; att ni sitter på ett café och det stiger in en kvinnlig bekant med sin pojkvän. Och fast du inte har några känslor för henne är du ändå rädd för att verka svartsjuk, så du sitter där med krampartad min i tio minuter tills hon kommer förbi och du säger med artig min ”Hej”.

Och sedan går hela dagen, som du kunde ha använt för att tänka igenom storslagna och nya idéer, med att du bara tänker på denna eländiga stund. Och frågan är hur många nya upptäckter och revolutionära idéer har inte sopats under mattan av sådant trivialt trams? Inte för att jag bryr mig, men ändå.

                        6

Problemlösandet för problemlösandets skull

Vad är ett problem? Existerar problemen eller är allting ett problem? Det är frågor jag ställer mig dagligen. Vi kan, rent hypotetiskt, faktiskt föreställa oss att det överhuvudtaget inte existerar några problem och har aldrig funnits. Det finns leda, ångest, död men det inga problem.

Likväl som vi insett detta kan vi också konstatera att det mest absurda av allt som finns är att lösa problem istället fråga oss vad problemet verkligen är. Men nu säger ni, är inte krig ett problem? Förintelseläger? Svält? Om vi tänker oss att leda och problem är samma sak så visst, men kom ihåg; ett problem är inte ett problem så länge det inte finns ett ord för det.

                       7

Tron på att vi kan stå över naturen

Vi tänker oss ständigt, även jag, att ”bara jag inte var så kåt, bara jag inte skulle känna begära efter det och det då hade det varit bra” när det själva verket är så att bakom dessa begär finner vi endast ångest, leda och tomhet.

                        8

Äktenskapet

Att tro att den korta sinnesförvirring vi känner när vi känner förälskande av en annan människa ska vara beständigt för livet är lika dumt som att tro på… ja, jag vet inte; liv på Mars. Eller Pluto snarare.

Ändå fortsätter vi samma spår; som far och mor, mormor och morfar, farmor och morfar och tror, på fullaste allvar att det ska ge oss en inre lycka när det själva verket bara är som lång spya som rinner genom halsen och som aldrig någonsin kommer ifrån.

Jag för min del kommer alltid att följa ensamhetens stig och vandra den tills blommorna sluta blomma, tills vattnet slutat rinna och tills livet tar den till det tillstånd vi kallar döden, för jag kan inga vis förvisa mig till en uråldrig lögn som aldrig någonsin lett dit dess anhängare påstått skall nå, nämligen de vi brukar ”lyckan”.

                        9

Tron på alltings fullkomlighet

Har ni någonsin varit med om det fenomenet att ni sitter i er kammare fullständigt nollställd och inte haft någon som helst idé om vad ni ska sysselsätta er tid med varefter ni plötsligt fått tusen idéer men att det då dyker upp ett motsatt problem; att er tid krymper för vad ni kan använda era idéer av? Mitt svar på detta är; än sen då? Vad får er att från första början tro att livet skulle vara perfekt och fullkomligt?

  10

Moralen som samhällets enda stöttepelare

Att ifrågasätta moralens grundpelare tycks vara det största brotten av dem alla. Det är lustigt att man år 2010 fortfarande kan begå brott av värsta slag, och att det på något sett kan ses som en lindrigare handling än att ifrågasätta den moraliska dogmens inverkan på att brottet blev genomförts.

Är det helt orimligt att föreställa sig att vissa människor; må det vara av sociala eller genetiska skäl, har en sådan dysfunktionellt handlingsförmåga att de, trots hög moral, ändå begår bestialiska brott; såsom våldtäkt och mord?

Precis som om man i ett pressat läge då skulle kunna plocka fram sin gamla moral och detta brott då skulle bli ogjort. Nej. mina damer och herrar, dylika tankar får mig blott att le och skratta.

Moralens inverkan på människans handlingskraft är ungefär lika stor som  när man säger till ett litet barn att inte stoppa in nålar i kontaktuttaget. Människan vill för allt i världen bestrida alla former av regler som läggs på dess fat, eftersom det ligger i dess naturs yttersta väsen.

                        11

”In real life”

Ett misstag man ofta gör som konstutövare är att tro att den personliga erfarenheten då på något sätt skulle berika ens konstnärskap och att man på så vis sätter sig i livssituationer som vi sedan aldrig någonsin kan ta sig ur utan att på något sätt bli det minsta klokare på det. Jag har aldrig förstått mig på hela resonemanget och sätter mig inte heller inte den typen  av situationer. Så klok är t.o.m. jag.

                              12

”Det jag gör måste alla andra se”

Hur fullständigt urdumt är inte hela denna livsstil som bredd ut sig dom senaste 30-40 åren att allting man producerar ska ut till allmänheten? Tror ni Kafka tänkte så? Dostojevskij? Nej, ni är lurade av er tid men historiens dom kommer falla som brinnande sten över er och förinta ert minne i all oändlighet.

                              13

Familjepolitikens roll i det allmänna samhället

Demokratins upprätthållare tänker, till skillnad från de totalitära regimernas, att staten ska lägga sig i så lite som möjligt och att det istället är de privata sfärerna såsom släkt och familj som ska ta över ansvarstaget av individen istället för ”systemet” om man nu vill kalla det så.

Men vad händer om nu släkten ter sig på samma despotiska vis som en totalitär milis i en diktatur? Har vi då inte samma problem fast under en annan form?

För fri det blir man knappast hur man än ter sig. Ständigt uppstår nya problem som vi tidigare inte hade upptäckt och vi sitter där i samma cell; dock under andra former. Nå, vad hade då väntat er?

                             14

Ärlighet i absurdum

Ärlighet ses som den mest upphöjda företeelse som finns, när vi inte ens vet vad ärlighet i själva verket innebär.

                      15

Majoritetens bestämmande i allt

Demokrati förvisso, Men vi bör samtidigt ställa sig frågan: är det verkligen inte speciellt klokt att majoriteten ska bestämma i precis allting?

Ta kultur t.e.x.; är det verkligen logiskt att den stora massan ska ha bestämmande i all kultur som visas i det offentliga rummet, när de inte ens kan se skillnad på Van Gogh och Gaugain?

Det är för mig fullständigt löjeväckande. Demokrati, bör jag tillägga, är inte heller ett absolut tillstånd i mänsklighetens historia.. utan har endast existerat i små, korta förvirrade epoker i världshistorien.

                      16

Chockmedia

Det mesta som sker i världen och samhället är i själva verket mest trist och trivial information som ingen vill läsa om, men eftersom den stora massan enbart vill se de storslagna nyheterna matas vi ständigt av denna chockmedia som strömmar från kanalerna hela dagarna. Paradoxalt nog tänker då plötsligt massan att ”Varför händer det bara hemska saker nuförtiden?”…

                      17

Negation till absurdum

I tanken är vi alla syndare; utan denna insikt hade vi för alltid gått under. Men att jämt och ständigt sysselsätta sig med att tänka på ondskefullt vis för att därför inte, rent psykologiskt, begå bestialiska brott tycks mig samtidigt som minst lika idiotiskt.

Världshistorien är fylld av grymhet och elände och en del av den har faktiskt för samhället framåt och det har även våran tankar. Men det skulle inte vara möjligt om vi allena sysselsatt oss med de negativa.

                      18

Jakten på klocka

I dagens läge jagar folk efter klocka för att hinna med så mycket som möjligt, tills de upptäcker att det egentligen inte finns någonting att göra överhuvudtaget.

                      19

Jakten på popularitet

En konstnär som går in för att bli populär är ungefär lik intelligent som en matador som förutsätter att den ska bli älskad av tjuren han nyss har hetsat till vansinne.

 -Torkel Sandström