Rafaels tilltänkta TV-karriär

Karaktärer:

Rafael – en grekisk new ageguru

Tor – en man som arbetar på en new agebutik

IngMarie – föreståndare på new agebutiken

En produktansvarig på Sveriges television

Scen 1. I New agebutikens lunchrum:

Rafael: Jag tänkte, vad tror du om att du och jag skulle göra barnprogram?
Tord: Hur ska vi göra det? Vi har väl en butik att sköta?

Rafael: Ja, jag undrar, jag har ju lite andra kontakter som kan sköta butiken…

Tord: Jaha, och vilka är det? Vi hade ju en förr och det gick ju inte så bra.

Rafael: Alltså, Pierre har vissa idéer som kanske inte stämmer överens med oss, men jag tror att han har bättrat sig i sitt sätt att tänka…

Tord: Du får ursäkta mig, Rafael, men ibland undrar jag varför jag fortfarande jobbar i den här butiken. Fortfarande undrar jag det. Tyvärr, alltså.

Rafael: Jamen, varför inte då göra barnprogram?

Tord: Åh…

Rafael: Du har väldigt svårt för Pierres idéer?

Tord: Vad har du hört det?

Rafael: Ja, du sade ju detta nyss. Att vi försökte med andra som inte gick så bra…

Tord: Det har väl ingenting med hans idéer att göra?

Rafael: Vad menas då?
Tord: Måste du ha förklaring på allting? Att plocka ur kassan och bokföra fel, det är ju rent kriminellt!

Rafael: Är det då säkert att det han var han som gjorde? Var inte detta kring hans idéer kring libodi och liknande?

Tord: Nu får det väl räcka med bortförklaringar!

Rafael: Pierre är en människa som har mycket oro inom sig.

Tord: Jaja… Jag blir orolig över att ha Pierre i butiken i varje fall.

Rafael: Men Pierre är god innerst inne. Han har ljuset inom sig själv.

Tord: Ja, vad är det för barnprogramsidéer du har då? Vem har du pratat med?

Rafael: Ja, jag har pratat lite folk inom Sveriges televsion.

Tord: Var du sugen på TVstjärna nu, sen vi var på debatt?

Rafael: Ja, jag har talat lite med lite människor där ja… Ja, jag inte sugen på att bli TV-stjärna, det är inte det.

Tord: Nej, nej… Men vad vill att jag ska göra där? Jag är inte så sugen på att synas på TV och massmedia och liknande.

Rafael: Du är rädd!

Tord: Är det ett prov på vad man klarar av som människa, om man klarar av som människa, om man är med i TV eller liknande, eller vad menar du?

Rafael: I dagens läge…

Tord: … så är inte det hållbart, nej.

Rafael: Jo, ingen människa läser böcker mer. Om man ska föra fram sitt budskap… Alltså äldre människor…

Tord: Jaja… Jag orkar inte höra dina visdomar.

Rafael: Äldre människor är alldeles för fasta i sina värderingar. Vi måste gå till ungdomen, barnen för att få fram vårt budskap.

Tord: Och vad är vårt budskap? Prata för dig själv till att börja med.

Rafael: Det är ju att komma…

Tord: Nej, jag måste gå ut. Alltså, jag orkar inte höra detta!

Scen 2. I New age butikens butikslokal:
Rafael: Tord är inte riktigt inne på våra idéer.

IngMarie: Nähä.

Rafael: Jag tänker starta ett nytt barnprogram. Vad tror du om dessa idéer?

IngMarie: Jag vet inte riktigt hur det ska gå till…

Rafael: Jag har ju en idé; stor sol i bakgrunden, det är ju mycket sånt i barnprogram idag, och sen jämte Månen, och sen tänkte Mars, Venus och… Uranus!

IngMarie: Men du har ju inte planeterna i rätt ordning? Då lär de ju sig inte riktigt.

Rafael: Jag har ingen idé om att lära dem astronomi eller astrologi eller vad fan det heter. Vad jag talar om är olika planeters olika betydelser i Vintergatan, rent själsligt och rent andligt. Det är det som är mina idéer.

IngMarie: Menar du astrologi? Om stjärntecken och planeter har ju en antydning? Är det så du tänker? Zodiacen?

Rafael: Ja.

IngMarie: Jaha? Det vore ju jättetrevligt. Det är ju sällan man ser. Men frågan är om SVT vill köpa in något sånt program. Tiderna kan ju förändrats. Det kan ju mycket väl vara så att det är mycket välkommet nu.

Rafael: Sen hade jag även tänkt att ha ”God natt, lille Pelle”. Och då tänkte jag att jag skulle spela in det här på den här ön. ”Saltskäret”…

IngMarie: Ja. Alltså dit du kör ut lite klienter för healing?

Rafael: Och då tänkte jag att jag lägger barnet där. Och så pekar jag och visar ut… Eller vi ska göra så här va: Han ligger i sin säng, i sin lägenhet, och kommer jag in med nattmössa och lång rock och mantel och sen är han plötsligt på detta skäret. Och sen pekar jag: Där är Apollon, där är Osiron och sen visar jag upp det här stjärntecknet för honom. Och sen somnar han. Och sen är det olika drömmar varje gång. Och drömmarna ska ha en betydelse. Jag hade en idé; kanske få bort barns rädsla för dödsångset. Därför så tänkte jag en dag, att han kunde vara i Hades.

IngMarie; Men hur har du tänkt då?

Rafael: Jo, för att lära barn att vänja sig vid döden.

IngMarie: Ja, det låter lite väl dramatiskt i mina öron. Det tror jag inte är så lämpligt… Nej, usch!  Jag tycker det är tillräckligt mycket sånt på TV idag.

Rafael: Ja, det kanske det är… Men om man då säger att han… Jag har inte riktigt bestämt än vad drömmarna ska innehålla… Men det ska ju gärna vara någonting som anknyter till Livet, Döden, Evigheten… Reinkarnation och liknande,,, Jag tänkte också göra ett barnprogram, där jag frågar ”Vad vill du bli i ditt nästa liv?”. Jag sitter som magister och frågar ”Vad vill du bli i ditt nästa liv?”

Rafael: Men nu är du ju där igen, Rafael. Med döden och nosar. Jag tror inte att det är så lämpligt för små barn. Jag tror inte dom tycker att det är så roligt. De kan ju bli rädda och skrämda.

Rafael: Det är det vi måste få dem att övervinna. Deras rädsla för döden. Deras rädsla för livet.

IngMarie: Varför ska vi få dem att göra det? Det ska ju finnas en livslust. Är det inte det vi ska sprida vårt budskap med vårat new agebudskap?

(Rafael höjer rösten)
Rafael: Vi ska… övervinna döden!

IngMarie: Rafael, det handlar ju om positiva och negativa energier.

(Rafael höjer rösten ännu mer)
Rafael: Ja, men man kan göra det ändå. Jag är mycket inne på naturen…

IngMarie:Ja, men det är vi ju allihop, Rafael. Jag förstår inte hur du tänker. Du har lite för höga, vad heter det, superhjälteideal. Jag tror det är lite aningen neurotitskt, Rafael. Jag tror du måste göra någonting åt det. Det finns massa olika ställen vi kan rekomendera…

(Rafael slår näven i bordet)
Rafael: Så du menar alltså att jag är neurotisk???

IngMarie: Jag ber så hemskt mycket om ursäkt…

Rafael: Ja…

Scen 3. Rafael rusar in på SVTs granskningskontor.

Rafael: Hej jag heter Rafael…

Produktionsanvarig: Ja, hej?

Rafael: Hej. Jag har en idé hur vi ska utveckliga TVprogram för barn. Barnprogram idag är så undermåliga.

Produktionsansvarig: Hur menar du?

Rafael: Det är så vagt. Det är så många kommersiella idéer. Jag har andra idéer som kanske är mer frispråkiga. Jag vill lära barn att komma i kontakt med världen. Och det här med naturen.

Produktionsansvarig: Ja, men det låter väldigt vagt i mina öron; så jag vet inte vad du talar om. Har du något konkret förslag? Jag en kvart på mig, då jag får in många såna här förslag.

Rafael: ”Pelles nattstund”.

Produktionsansvarig: Jaha? Har du ett färdigt manus?

Rafael: Ja, vill du läsa här?
Produktionsansvarig: Ja, men jag hinner inte göra det idag. ÄR det OK om jag ringer dig ?
Rafael: Ja.

Produktionsansvarig: Ja. Men räkna inte med något. För vi har fullbokat hela hösten och hela vintern.

Scen 4. Rafael sitter new agebutikens kontor. Telefonen ringer. Rafael svarar.

Rafael: Ja, det är Rafael här.

Produktionsansvarig: Ja, hej. Det är granskningsjury här på SVT. Vi har läst igenom ditt manus. Till en början var vi lite skeptiska, men så var det en utländsk kille här, som tyckte det var jättebra. Så det blir ett produktionsbolag som är intresserade av att filmatisera…

Rafael: Ja, vad bra!

Produktionsansvarig: Det är bara att gratulera.

Rafael: Ja, tack så mycket! Jag är väldigt tacksam.

Produktionsvansvarig: Det tionde april är du välkommen, på audiction. Vi träffas i Örebro. På Scandic hotel. På en snabb genomgång av det här. Jag hoppas du är där.

Rafael: Ja. Självklart.

Produktionsansvarig: Vet du var det ligger?

Rafael: Nej…

Produktionsansvarig: Vi skickar ute ett brev också,  Ja, lycka till då.

Rafael: Ja, tack.Hej.

(Rafael springer ut i butiken)

Rafael: Ingmarie? IngMarie?

IngMarie: Ja?

Rafael: Snart så kommer mina barnprogram att sändas på TV.

IngMarie: Nej, vad trevligt!

Rafael: Så det kommer bli en helt annan vinkel på det här.. Alla gamla barnprogram kommer bara gå bort…

IngMarie: Ååååååå….

Rafael: Vi kanske har en helt ny våg? Av den här sortens barnprogram?

IngMarie: Ja, det är inte helt omöjligt…

Rafael (i extas): Ja, det kanske blir en helt ny idé kring allting. Hela samhället, hela världen kanske blir helt annorlunda… Allt kanske blir helt annorlunda.

Scen 5. Rafael sitter i new agebutikens kontor. Telefonen ringer.

Rafael: Ja, hallå. Det är Rafael.

Produktionsansvarig: Vi har kollat igenom ditt manus, men vi har inte hittat några svenska finansiärer.

Rafael: Vafan, ni hade ju lovat mig att det här skulle bli av!

Produktionsansvarig: Det här produktionsbolaget kommer ju från Holland och det är bättre du hör av dig till dom och eventuellt göra ett barnprogram i Holland.

Rafael: Jag kan väl för fan inte holländska.

Produktionsansvarig; Nej… du får ju anlita en tolk då.

Rafael: Nej, jag inte råd med det.

Produktionsansvarig: Nej, vi kan tyvärr inte hjälpa dig. Vi har själv ganska stram budget.

Rafael: men ja gtycker det inte borde vara så svårt att få finansiärer, till ett så här bra projekt.

Produktionsansvarig: Mmmmm… men det är väldigt stressigt här, och vi har redan så mycket barnprogram som är beställda.

Rafael: Jag blir förbannad i varje fall!

Produktionsansvarig: Ja, jag kan förstå det.

Rafael: Ni kan dra åt helvete. (lägger på luren)

(Rafael går ut i butiken)

Rafael: IngMarie?

IngMarie: Ja?

Rafael: Bertil som skulle vara här idag på drogavväjning; var är han?

IngMarie: Men vi har ju slutat med de sakerna.

Rafael: Varför det då?

IngMarie: Men det funkar ju inte. Det tillhör ju kommunens uppgifter.

Rafael: Nej, för helvete! De är helt värdelösa.

IngMarie: Men vi har ju fått anmälning och saker, vi kan ju inte fortsätta med det.

Rafael: Men ibland måste man gå emot lagen! När lagen skriver lagar som vi inte kan gå med på!

IngMarie: Men det kan vi ju inte göra, för då blir vi ju av med butiken.

Rafael: Jamen, för helvete; vi måste offra allting för våra idéer. Detta är viktigt; vi måste slå oss fram för det som vi tycker är rätt; ibland måste man göra saker som känns från hjärtat.

IngMarie: Ja, jag förstår vad du menar, men jag vet inte…Hur blir det med barnprogrammen?

Rafael: Nej, alltså jag är helt emot det nu! Jag känner att det där med barnprogram var inte bra. Det ställer till problem och sånt. Det vi ska göra är drogavvänjning. Det är det som är.

IngMarie: Har du lagt ner det där? Det lät ju jättebra.

Rafael: Ja, jag upplevde det som att… Det gick inte så bra… nej.

IngMarie: Det var ju synd. Jag tyckte du verkade så väldigt positiv.

Rafael: Nej, jag märkte det att det är inte det jag ska syssla med. Jag ska syssla med drogavvänjning. Jag känner, att det är det som är min grej.

IngMarie. Jaha?

Rafael: Därför vore jag hemskt tacksam om jag får starta upp detta projekt igen.

IngMarie: Jamen det får du i så fall göra på egen hand. Vi kan ju inte stötta dig, när vi har fåt klagomål. Vi kan inte riskera någonting.

Rafael: Vad fan är det för jävla skit?
IngMarie. Du får tala med Tord.

Rafael: Men Tord är helt ointresserad av mina idéer. Han är som ett stort mähä hela han.

(kort tystnad)
Rafael: Alltså, jag drömde i natt, på tal om någonting helt annat: Jag drömde att vi var uppe på ett torn av sopor, och så kom det en vakt och sade ”ska du gå runt hörnet för att det ska bli bättre?”. Och sedan när jag gick runt  hörnet och då var hela världen sopor.

IngMarie: Usch vad hemskt!

Rafael: Jag är rädd att det att detta kan bli vårat nya framtidsmål om vi inte sätter fart att kunna förändra våra idéer.

IngMarie: Men hur menar du då? Vi är ju väldigt miljömedvetna.

Rafael: Ja, jag tolkar drömmen så här: Jag sitter här på mitt berg av sopor. Berget av sopor är samhället, som går ifrån naturens regler. Då kommer vakten in, han är människan som sätter sig över naturen, och säger ”gå här ifrån ett tag, så sköter vi vårt”. Och när jag då gått runt hörnet, då har de passat på att förstöra hela världen.

IngMarie: Hur såg vakten ut?

Rafael: Han såg ut som Tord.

Scen 5. Rafael sitter ihopkrupen i kontoret och stirrar surt på Tord, som sitter med ryggen mot Rafael och skriver på en laptop.

Rafael: Du förekom i min dröm i natt.

Tord (suckar): Jaha…

Rafael: Du är människan som sätter sig över naturen. Du är sån som bara sitter här med sin dator. Du är den nya cyborgmänniskan. Du är totalt ointresserad av naturen. Du är fast i ditt överjag. Du är kontakt med datorer. Om du hade fått välja, så skulle det inte finnas någon värld med växter och djur, utan du skulle leva i en värld, helt inredd i nyaste Hemtex ungefär.

(Tord vänder ryggen och drar laptopen mot Rafael)
Tord: Kolla här ska du få se. Jag har ett nytt miljöprojekt, Jag hör att du verkar intresserad?

(Rafael reser sig upp och tittar föraktfullt ner på Tord)
Rafael: Jag tror att det är fel väg att gå!

 Av: Joel Abrahamsson och Johan Wickberg