Sväm. Redan i den första början i barndomen minns jag det -
det gör vi alla på landet, och vi vet redan från den dagen vi lärde oss prata
vad det är. Men för er i Stockholm, som inte har så stor koll kanske jag
förklara: dynga och gödsel vet ni kanske vad det är? Jo, men kan inte använda
ren avföring från kor och grisar om man inte först förvällt dyngan, men så då
finns det sväm. Det kan jag tala om, att det är när man blandat grisskiten med
grispisset och då kan man spruta ut det på åkrarna direkt. Jo, men i Stockholm
har de inte koll sånt - de har koll på senaste deodoranten, de hippaste
kläderna eller vilken maträtt som är inne. Hur själva tillverkningsprocessen
ser ut, när de plockar upp sin lilla ekologiska grönsak från kyldisken, har de
dock ingen aning om.
Men vi hade en kille i bygden – han luktade fruktansvärt.
Lämpligt fick han där av namnet ”Svämma-Bengt”, för vad sväm är, det har ni ju
alldeles nyss fått reda på. Han inte bara luktade konstigt, han var ju också
jävligt märklig – han hade koll på tågtidstabeller, under tidsperioder som
redan gått ut; 1956-1968 var hans specialitet. Och detta var under slutet av
80talet. Jo, så vi retade honom lite grann och frågade honom om han hade koll
på tågen, och jo det hade han - från 1956 till 1968 hade han som sagt stenkoll.
Så då försökte vi lura i honom bensin, som vi lagt i en Coca cola-flaska, men
då sade han att, nej det är för mycket sånt där kaffe i. Jo, han mena´rt
såklart koffein. Ja, så det blev inget skoj med Svämma-Bengt den dagen.
Men så hade man fått igång ett avtal med Hasse Kvinnaböska
med den lokala föreningen i bygden, så han skulle uppträda på logdansen i
KranBerts lada. Fy helvete, tänkte vi, att nu kunde vi få igång något roligt
med Svämma-Bengt. Vi skulle helt enkelt få upp honom på scen, när Hasse
Andersson spela.
Så var det då den här dagen, jag minns den som igår,
tärnorna flög i himlen och solen lös så klar och fin på Kran-Berts lada. Och
han var där, mister himself – alltså Kvinnaböska och vi fick alla vår autograf,
men om jag ska vara alldeles ärlig om saken, trodde vi alla att Alfredsson var
hans efternamn och inte Andersson. Och så stod han där längre bort –
”Svämma-Bengt”. Jo. Och Hasse satte igång och spela – ”Änglahunden” eller vad
fan den heter kom först, för den hade vi alla ropat in, men inte fan vågade
någon dra upp ”Svämma-Bengt” på scen.
Sen var det ju det stadiet på festen, där skrek och svor
att, fan att vi inte fick upp en på scen och vi kunde haft vårt lilla roliga.
Så då när vi väl såg han, så blev så förbannade, att vi helt enkelt tog och tog
fram en bensindunk, som Conrad hade i bakluckan på bilen, drog ner brallorna på
Svämma-Bengt och tryckte in slangen i röven på fanskapet. ”Du har ju koll på
tågen ”Svämma-Bengt”, skrek jag, ”men har du tänkt det, att det går snabbare
med bil?” ”Nej, nej, nej”, skrek han tillbaks och sedan när vi var klara sade
jag: ”Nu har bensin i röva, nu är det bara att sätta dig på arslet och åka hela
vägen hem.” Ja, det var ju inte så snällt, men så illa kan det gå när man är i
ett pressat läge.
Och nu har jag suttit i två år på fånganstalt för grov
misshandel, och vet du var det märkligaste är? Jag har blivit vän med
stockholmare här på anstalten. En som inte har den minsta koll på vare sig sväm
eller Hasse Kvinnabuska, utan bara lyssnar på techno. Jo, så märkligt kan det
ibland livet bli.
-Karl Hygge
