1
Sitter ni fortfarande kvar och läser dessa hypnagogna rader från en ung stackars självbefläckad själ? Nå, låt oss då börja där vi från början slutade.
Anna ringer på dörren. Jag öppnar. ”Hej, Torkel. Jag är ledsen att säga det men jag vet inte riktigt om vi ska fortsätta”. ”Du menar alltså…” ”Ja, det är slut. Förlåt mig, Torkel. Jag hoppas det går bra för dig. Ta hand om dig.” Du ser. Ty kvinnan söker alltid det farliga. Det oöppnåeliga. Riddaren som ska rädda dem från livets kval men som istället i slutändan dräper henne med sitt svärd så som han dräper fienden på slagfältet. Vad vore inte hjälten om det inte också fanns en skurk?
Fyra veckor senare ser jag denna riddare som håller min forna kärlek i hand och plötsligt är vi inte ens bekanta längre ty hon tillhör ”honom” och icke mig. Åh, hur kan icke svartsjukan gräva en plågad människa ner i fördärvet? Om det inte vore för avunden?
Men låt oss blicka ett och ett halvt solvarv tillbaks på Finlandsfärjans bar en kall fredagskväll i mars. Få andra tillfällen har jag under min livstid upplevt det som så älskvärt brukar kalla ”lycka”. Låt oss tänka oss följande; en gosse sitter vid en bardisk. Längst bak i lokalen står en betagen vacker dam i hennes bästa år och deras ögon möts och där uppstår någon form av erotisk kontakt. Gossen sänker sin blick och blygs men vänder tillbaka blicken och upptäcker att där, där står kvinnan som han under sina vildaste fantasier känt vara den som ska föreviga det kärleksrus som han aldrig lyckats uppnå. Hurra! Det var den torra knäckemackan av liv jag fick bita mig igenom. Hon vinglar fram och uppbjuder till en dans och jag stapplar trevande fram för att göra mina bästa försök att kunna tillfredsställa hennes enkla begär. Var det vals? Var det bugg? Jag kan icke minnas. Däremot minns jag därefter gråtandes begav mig ner till min hytt och sköljde ner tre Antony Berg marsipan med Koskenkorva. Det var en befrielse att spy där av. Ack, ja.
Frukost på däck.
Följande morgon betackade jag mig gårdagens bravader med en vodkajuice till frukost på däck. Hon svalde den med ett leende. Ack om jag för evigt kunde leva mitt liv mellan hennes läppar! Istället fick jag en mineralvattensbutelj kastad emot mig. Det var ett således hårt slag under bältet att jag tog min tillflykt mot relingen där jag länge övervägde att hoppa i snålblåsten. Då kom hon tillbaks till mig och slickade i sig blodet från min blödande tinning.
Jag tillade efter den passionerade bitterljuva försoningen att det bästa vore om jag hellre vorit bög.
Det höll en månad. Uppehåll tre månader och sedan en svacka som försvann med en ny försoning som blev till ett Passoliniliknande oskiljaktighetsångestförhållande i ett år.
Ack i min ensamhet önskar jag, trots de ljuvligaste ögonblick vore ett år för intet! Ty vad
äro icke kärlek utan förhinder? Tänk er detta; låt oss tänka oss att två människor av skilda öden träffas på ett sunkigt hak, på en sunkig ort på en sunkig planet, vad får er att tro att detta är en hållbar förbindelse till livets ände? Och motsatsen att gifta sig är sålunda förbrukad vid blotta påståendet att man tvunget bör! Ack vad jag av erfarenheten lärd har upptäckt vänskapens uppenbara fördelar.
Kärleken i pincett 1:
Förälskelse liknas närmast med vad vi i medicinsk benämning brukar kallas psykos.
Ingenting i denna kraftiga känslostorm kan möjligen få en varsam effekt, förutom en lång evinnerlig vånda och förbittring.
2
Att säga att man vet vad det innebär att vara beroende av en drog, i mitt fall kokain, utan att någonsin ens varit i närheten av dess effekter vore lika banalt som av mig förklara för er hur det ter sig på att vara på en annan planet. Hurra!
Rakbladet och kristallerna.
Det var en underbar tid på de höga hästar som jag ett tag red på med hjälp av det vita guldet:
Kokain. Tänk er detta himmelska tillstånd som detta rus till att börja med kan bringa!
Tänk er därefter den helvetestillvaro som detta bakrus berikar en med och det medföljande slaveri i ett så pundigt självkonsumerande så får man en bra bild av hur hela detta konsumtionssamhälle fungerar; det är värt att pröva om man verkligen vill använda vingarna så att säga.
Driften och den snabba artificiella lycka som i dag är så eftersträvansvärd för att inte tala om viljeanspråket, viljans triumf, erövringens extas; ack, vilken elektrisk glädje kokainerfarenheten bringade mig! Högtravande!
3
Anarkistperioden.
Vad är frihet? När jag var 16 år var det just denna tanke som genomsyrade hela min världsbild. Kunde vi i en fri värld någonsin ge möjlighet till någon som helst auktoritär struktur i vårat samhällsliv? Nej! Därför blev jag utesluten ur den lilla anarkistiska grupp
som jag blev invald i av ett klientel av rebellbeundrare som såg mig som den absoluta hjälten. Men därefter blev jag pank och avskydd och därmed moderat. Delvis för att jävlas
eftersom jag egentligen anser att politikens betydelse saknar verklighetsförankring och också, för att jag kunde luta mig tillbaks på att inte skämmas över att tjäna stora pengar!
4
Konstskolan.
”Men herre gud ! Kom du in?!” Men blev du inte glad?!” ”Nu måste vi fira!” ”Fest hos dig ikväll?” Men herre gud, att folk tror att några enkla skisser på papper och en korkad jury som dreglar över ens modellstudier över en plågad flickvän kan vara det likvärdiga av att känna den oerhörda dopamin som man kan känna strömma genom kroppen på, låt oss säga en sexualakt, är enbart skrattretande. I vilket fall som helst är inte även sex något överskattat? Ändock vet jag ju ändock att jag är en jävla fjomp! Nåväl, det är icke utan viss skam i kroppen jag har att erkänna att jag under hela mitt vuxna liv har sugits in i konstens bana utan att någonsin taga ett hederligt arbete; jag har icke känt den inre styrkan som krävs för att värja mig emot den. Konstens kall är att finna den uppenbara viljan att föreviga de korta ögonblick som vi alla upplever men som vi aldrig någonsin kan få tillbaks. Konsten ger oss ett evigt liv. Konsten är som skräddarsydd för oss individer som känner att livets oändliga kval för att hitta något bättre, något renare.
Naiv som jag var sökte jag mig till konstens värld för att finna mina gelikar enbart för finna att där inte fanns några. Ni skulle bara veta hur mycket av konstskolans värld som befläckas av identitetssökande kvasiindivider vars enda syfte är att så att säga ”slå dank”, dock under förfinande omständigheter.
5
Idrotten; piskan och moroten.
Jag har på senare tid känt en inre saknad av att aldrig finna någon som helst intresse för vad som i vanlig folkmun brukar kallas för ”sport”.
6
Föräldrarskapets tvång.
Under det senaste 50 åren har vi, på ett ungefär, ökat jordens befolkning från 5 miljarder till 6 miljarder. Det är en ökning på 16%! Är det inte mer? Nåväl, vi får inte plats på denna arma jord, det gör vi icke! Snart finns inte plats till vare sig folk, fä eller grödor i vilket fall som helst. Är våran nästa plan att kolonisera rymden och leva på lagrad syrgas på tub? Finns det verkligen någon levande själ som kan finna en sådan tanke angenäm?
Se på ett sådant land som Bangladesh; vi som lever i denna västerlandsvälfärd kan inte på något vis förirra oss den totala kalabalik som dessa stackars människor tvingas leva i år efter år. Det vore mig angenämt om vi slapp få detta elände på dessa nordliga breddgrader. Tänk er följande; du går ut på gatan och ingenstans du går så finner du någon som helst ro ty överallt finner du andra förtappade individer som aldrig någonsin släpper dig ur sikte. Plötsligt springer folk på dig; du ramlar omkull och skriker, men överallt springer folk på dig och ramlar runt för du är bara en av alla. Ju fler människor som finns desto mindre värd blir varje individ värd. Överallt finns det hus, åkrar, fabriker som väller ut över jordens yta och ingenstans finns någonsin något som kallas normalt, naturligt liv. Detta, mina damer och herrar, är vad vi kallar överbefolkningen som får uppfattas som en av de största problem vi har i världen och ändock ses det fortfarande som vår största uppgift är att avla nya barn.
När började dina föräldrar med dig om det eviga kvalet om barnafödandet? 25? 30? 35? Mina föräldrar började när jag fyllt 21. För så fort jag var i deras närhet var det igång med sitt gamla förbannade tjat; år ut och år in. ”Torkel, när kommer barnet?” ”Åh, vad det hade varit roligt med ett litet barnbarn” ”Vi har kvar våra gamla leksaker från dig som barn” Åååååh!
7
Mobbning.
Är man annorlunda så får man veta det.
8
Hösten.
Hösten. Ack, hur innerligt älskar jag inte denna årstid när bladen faller från trädkropparna och man får just denna känsla av den eviga kärleken till döden. Ty döden är det enda tillstånd då du på något sätt kan känna någon som helst form av ro. Åh, hur rofyllt är det sedan icke att ligga i sin enkla bädd och höra hur regndropparna smattrar mot fönstrets glas, för att sedan vandra ut ensam på natten och känna duggregnets rysningar inombords; är jag inte rent av en masochist när allt kommer till?
Och vad är det just som är så fult och förbjudet med denna böjelse? Är det för att förintar all form av machoideal som vi män så tvunget håller oss kedjade vid? Ack, jag och min sida ser med glädje hur detta vedervärdiga ideal dras ner till dess slutliga förintelse.
9
Rocksvängen
”1-2-3-4”. Sjutton år och rockstjärna. I Varberg. Två sidors artikel, i det lokala dagbladet, men inget skivkontrakt.
10
Farmors bullar
Min kärlek till min farmor var aldrig så hög som jag var ansedd att ha. Ta t.ex. hennes bullar som var bland det äckligaste jag någonsin tryckt i mig. Farmor, åh, farmor, varför gick du aldrig någon hemkunskapskurs?
11
Vaxkabinetten i Huskvarna
Skit.
12
Så detta var livet?
Så detta var livet? Jag tog en tugga av den, svalde det och den var förbi.
Så detta var livet? Idogögt studerande som ledde till ingenstans.
För de gamla talade att livet var kort och jag sprang och jäktade, utan att veta att jag sprang till livets slut.
En oändlig leda och små doser av glädje. Men den glädjen försvann lika fort som den kom och här står jag bitter som jag svor att jag aldrig skulle bli. Så detta var livet?
13
Rätten att vara inkonsekvent.
Om man aldrig kan vara något annat än konsekvent, vad spelar då någonting för roll?
14
Flumaporna.
Flumaporna bär ju alltid skulden för att det går åt helvete. Och vore det inte för dem, jävla apskaften, skulle det inte finnas några problem alls.
15
Dagboksanteckningar
Idag gick jag upp. Borstade tänderna. Tänkte om jag skulle bli kändis eller inte. Känner mig tvungen att välja. Kommer fram till att jag inte alls var det. Tittade igenom vad jag skrivit de sista dagarna. Jag höll på att spy. Hurra! Är jag galen? Är det roligt?
16
Hitlers dubbelgångare?
Oavsett hur jag än må förneka det, så är jag, har alltid varit, ett oidipalfall. Värsta av alla öden. Jag har alltid älskad min moder men varit rädd för fadren. Som Hitler. Jag avskyr krig, fast jag aldrig skulle vilja döda.
Har ni någonsin, någon gång, stått i kön på Ica. Framför er står en äldre dam. Hon hör dåligt. Hon har två plånböcker som hon trasslar mynt efter mynt. Du är stressad. Du vill hem och lägga dig. Äta. Du känner hatet svälla inom dig. Är det kul? Du skakar. Till slut har hon handlat klart och du slipper döda för henne. För denna gången.
17
Feta människor
Jag vet att det inte är politiskt korrekt att säg det, men människor som är alltför överviktiga fyller en sådan oerhörd stark äckelkänsla inom mig att jag nästan vill spy. Som igår när jag vandrade på gångbanan vid havet och jag möttes av ett par; den ene med en hängande ölmage, troligtvis påarbetad på den årliga husvagnssemestern med chips, korv och folköl varje dag, och den andre lika förbannat dallrande fet med två obligatoriskt vämjeliga hängpattarna och bägge gick och tuggade på varsin mjukglass.
18
Fyllesvin
Jag tycker det är jävligt jobbigt med folk som super jävligt mycket när jag bara försöker ta en drink och koppla av. Och ingen vill få dem att sluta nu! Omedelbart! Ta den där typen som ragglar fram till dig och ska prata och fråga vem man är. Vad man jobbar med. Och vad man kommer ifrån. Och man svarar så artigt det går mot ett sådant svin och sen när det inte funkar längre tar han tag i en, rycker i en och ska börja slåss. Det är denna typ av händelse som får mig att på alla sätt undvika vidare bekantskap med allehanda människor på denna planet.
19
Jag hatar barn
Hur mycket fylls jag icke av vämjelse när jag ser dessa små snoriga kryp komma indragandes i sina respektive barnvagnar på bussen och tunnelbanan och skriker i en så skärande ton att jag önskar jag vore Herodes år noll. Men de är ju så gulliga.
20
Progg
Progg är skit och dåligt och jag hatar progg.
21
Kärleken i pincett 2
Snälla killar får inga tjejer.
22
Från min barndom
Sitter på lekskolan i en ring med de andra barnen. Tittar runt bland de övriga små snoriga skitungarna; inget speciellt. Men så upptäcker jag plötsligt något fruktansvärt vedervärdigt; en av de andra ungarna har ett par strumpor som är färgade blått och orange. Blått och orange må vara komplementtfärger, men de ska fan inte vara på samma strumpa!
Detta är den typ av minnen som biter sig fast i våra minnen, till skillnad till den kunskap vi försöker få i oss av ren ”nytta för livet” vilket också bevisar hur meningslöst själva livet i själva verket är.
Men kanske är det trots allt så, för att anknyta till vad jag sade innan att människan, i ren trots, väljer att minnas dylika banala händelser för att vi, av ren princip, väljer den fria viljan som det högsta målet eftersom det ligger i vårat intellekts fulla väsen?
Det är på dessa vis hellre väljer en kvinna, som av moraliska eller praktiska skäl, vore mindre lämpad för oss än någon annan. Och det är av som samma andledning som folket då och då väljer fram en grym och despotisk ledare istället ör någon som vi upplever som snäll och trevlig.
23
Lycka
När man ser resultatet av en perfekt trimning av skägget efter två timmar framför spegeln så…
24
Hat
Behöver inte ens beskrivas; jag saknar inte ord ens, eller gör jag det, helvete!
25
Förakt
Vardag!
26
Empati
Vilket jävla vulgoord!
27
Vänskap
Skare fortsätta så här?
28
Trohet
Jamen eller hur?
29
Äkthet
Tell me about it!
30
Avsky
Nu räcker det!
31
Offermänniskor
Här har ni ett praktexempel.
32
Skönhetens förruttnelse
Kärlekens yttersta slutfas; när det eller den som man aktat som det vackraste skrumpnar ihop och förvandlas till ett övermoget äpple med mögel och rynkor och ens enda längtan är att dess sista dagar skall komma så fort det bara går.
Vad har ålderdomen eller mänsklig erfarenhet för betydelse när det inte längre finns något kvar att tillföra? När barnet blivit vuxet och sedan förvandlats ett vitt gammalt spöke? Livet må ha sina ljuspunkter men det få väl finnas måtta på kalaset?
33
Min personliga erfarenhet av knullkontakt
När ens personliga kontakter inte längre kan ge en tillfredställelse; när man av sin bara existens enbart möts av nedlåtande blickar och förakt; ja, då har den moderna civilisationen sitt tidsenliga svar. Att knappa in på en dator, koppla upp sig på det digitala nätet och där bekanta sig med andra människor med samma djuriska drift som vi alla bär på. Det är vad man tror. Men faktum är att de kvinnor eller flickor som man där träffar på bara är luder, fnask och horor och bara vill ha de pengar som man kvar för att man ska göra ett av sina ellemäntära behov. Åh, denna onda värld!
34
Börjar det bli för patetiskt?
Jag vet.
35
Världen är inte snäll
Nej.
36
Den gråa massan
Ja.
37
Lägga av!
Jag menar allvar.
38
Pah!
39
Vilsen i den mordena civilisationen
Vad menas med det?
40
Rakade fittor
Vad ska jag säg om det?
41
De mongolidas politiskt korrekta obestridliga varaktighet
Det kanske är något fel på mig för att jag inte har någon defekt som gör att jag vandrar runt med tungan utanför munnen och dreglar? För att jag inte behöver personlig assistent och kan med all lätthet torka mig i arslet eller för att jag inte behöver gå till dagcenter och snickra ihop saker som vilken femåring helst kunde ha gjort?
42
Säkerhetssamhället
Fast in your seatbelts.
43
Må bra annars dö-syndromet
Ursäkta jag är deppig.
44
Intressetvång
Vi lever i en demokrati.
45
Bortom ont och gott
Trodde ni vi levde i en Bamsevärld?
46
Man kan inte göra alla till lags
Nej, just det.
47
Kärleken i pincett 3
”Jag älskar dig” är bara ett finare ord för ”Jag vill knulla”; än sen då?
48
Tekniska lösningar
Jag blir hellre ett radonelement än ett helt jävla kärnkraftverk.
49
Psykologins fundament
(gäsp!)
50
Äldre släktingar
Ryck ur dem alla sladdar och låt dö i sina hem!
51
Förlåtelsens gegga
Varför ångra det som redan har gjorts?
52
”Jag vill vara farlig”-syndromet
Buh!
53
Född att fly
Samma dag som du föds börjar du att dö.
54
Småstadsmentalitet
Bönder gillar att slåss.
55
Att bli allas nya bästa vän intresserar mig inte.
Försvinn!
56
Heta linjen
Flås!
57
Kärleken i pincett 4
Det var när jag vandrade i skymningen och jag hörde hur klockorna slog i kyrktornet som jag förstod att du lämnat mig. Den kärlek vi hade byggt upp tillsammans och alla de hemligheter vi delat med oss, de smekningar som hade vandrat genom vandras kroppar och de ord vi viskat i vandras öron. Allt var förbi. Åh, hur innerligt vedervärdig är då icke detta liv?
58
Det går inte att fortsätta
Jag har suttit i fyra timmar och studerat mina tår; ur vertikal synvinkel.
59
Besatt
Jag har på senare tid blivit besatt av tanken på förintelsen.
60
Även narcisisten måste ju någon gång få rätten på sin sida
Rätten?
61
Fjärtfobi
Så omanligt det är av mig att tillstå det personliga avslöjande jag har ur mitt inre att jag, arma jag, har fobi för när någon så att säga ”släpper väder”. Respekt ska man känna för det ”vanliga folket”.
62
Partipolitik är skit
Liksom all annan politik.
63
Varför finns det ingen som jag?
Varför är jag så unik när det bara är jobbigt? Suck!
64
Allmän neuroslära
Man har två val; antingen ”kniper man käft” 24 timmar om dygnet eller också får man således babbla så ingen förstår ett skit av vad man pratar om.
65
Mitt tillfälliga porrmissbruk
Det finns ändå en gräns för hur patetisk man få bli… och den har jag passerat vi det här laget. Bara slapstik kvar.
66
Min fobi för hårdrock
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!TUGGATUGGATUGGA!!!!!666!!!!!! Vilka lama fjompar!
67
Mitt totala empatiska utslocknande
Jag var full på väg hem, skulle prova min empatiska förmåga och gav en lodis lite småmynt jag hade kvar. ”Tackar som ödmukast”, svarade paketet och log skelheligt. Då förstod jag att jag aldrig mer att jag ens förlitar mig med vad det bristfälliga ord vad empati betyder för mig.
68
Pretentiös?
Många skulle kanske tro att jag tar mig själv på ett stort allvar men faktum är att så inte är fallet.
69
Några av mina dikter
Taggtråden viras runt min sargade kropp
Piller och åter piller ner för min strupe.
Helvetet väntar i morgon.
Ingen livskraft, hopp eller framtid.
Endast existens eller en parodi på ett liv?
Jag slickar din hals och dina läppar.
Omfångar dig i mina magra armar.
Varför har jag din rumpa mot min runda mage?
Jag trycker in min fallos kantons fitta.
Säden sprids genom skördetröskeln.
När hösten kommer och skörden har tagit ut sin blom.
Då står jag icke längre på din sida.
Vem älskar mig?
Vem finner glädje i mitt sällskap?
Vem ligger kvar efter en äventyrlig kärleksakt?
70
Psykologens mönsterelev
Narcisisterna är psykologernas största hjälpredskap.
71
Skam för att varit rädd för en svart
Jag skäms. Räcker det så?
72
Keops pyramiderna
Det vackraste jag sett. Vilken delikat form. Men jag känner mig ändå oroad när jag ser dem.
73
En annans ansikte
På vilket sätt påverkar ett ansikte, eller också avsaknad av den, för betydelse gentemot hur man bedömer en människas personlighet?
74
Du kan ju om du bara vill
Jaså?
75
Kärleken i pincett 5
Under hösten 1995 försökte jag mig på att ha ett ”fritt förhållande” med en annan kvinna. Problematiken var bara den att det hon och inte jag som stod för den promiskuösa biten. Detta är ett samtal taget från denna tiden efter att hon första gången varit otrogen mot mig:
- Torkel, jag knullade med en annan man igår.
Jag svalde en klump i halsen och känner hur ett helvetesmoln rasade inom mig. Skulle jag visa ilska eller sorg, skulle jag på så vis blivit besegrad som den usling jag var och på så vis också visa att jag inte funnit mig i den situationen jag själv valt. Men å andra sidan kunde jag inte heller visa glädje, däri stod min känslomässiga förmåga icke tillgänglig. Jag valde således med att svara med ett likgiltigt ”Jaså?”.
Klara skruvar sig och stirrar in i mina ögon.
- Du är väl inte arg?, säger hon sedan.
En orkan av aggressioner rasar inom mig men jag svara ändå:
- Nej, kära du, du får göra precis som du vill med ditt liv. Jag bestämmer inte över dig.
- Så du älskar alltså inte mig?
- Jo, självklart. Jag älskar dig så pass mycket att jag kan unna dig att ta för dig precis allt du vill i hela världen.
- Va bra, ska vi ses imorgon också.
- Nej, imorgon har jag annat att göra. Farväl, min vän!
Mitt hjärta sjönk ner som en sten mot ett djupt och mörkt vatten. Kunde jag någonsin igen någon gång känna någon som helst kärlek?
76
En verbal duell
In i lokalen vandrar jag in och går mot bordet där min ”kamrat” Henrik sitter. Jag sätter mig ner.
- Du är inte så noga med att tid.
Den var lätt. Jag kontrar med:
- Det kan ju bero på sällskapet.
Henrik skruvar sig. Sedan förs en finurlig min över hans ansikte och han fortsätter:
- Jaså de övriga som sitter här? Nej, jag tror inte de har bidragit din försening.
- Det var lågt.
- Kunde tänka mig att du skulle komma med något sånt.
- Kan du tänka?
Han sneglar på mitt kaffe:
- Kan du dricka? Det är ju trots allt jag som betalat!
- Tja, det brukar du väl!
- Men ska det vara så?
- Blev du arg nu?
- Inte alls.
77
Kärleken i pincett 6
Kärlek och hat går hand i hand; ack ja!
78
Det svåra är inte att dö, det svåra är att leva
Ack, hur enkelt och bekvämt vore inte en evig vila; att för få alltid få slippa hunger, törst eller kyla och vara bunden till materiella behov. Att slippa plikt, trohet och ansvar. Att aldrig mer få ta de val i livet som man tvingas stångas med för alltid. Åh, döden kanske inte är så illa ändå. Ändå fortsätter jag att leva; som den hetlevrade masochist jag är, ty varje dag är ett äventyr. Att jag över huvud taget kan ha en sådan positiv inställning är ändock allt för beundransvärt ändå.
79
Exponerad
Åh, varför plågar ni mig? Varför tvingar ni mig att skriva ner mitt eländiga liv på papper som ni sedan sitter och dreglar åt? Varför kan ni inte bara lämna mig i fred?
80
Goldmund; vilken jävla nolla egentligen
Ur ”Narciss och Guldmund av Herman Hesse:
”Nå Robert”, sade Goldmund, ”även om du inte är någon timmerman har du en gång varit snickare. Vi ska bo här, du måste bygga en skiljevägg i vårt slott, så att vi får två rum, ett för mig och Lene, ett för dig och geten.”
81
En bekant till min far
Jag går längst havet. Där möter jag en bekant till min far.
- Hej, hur står det till?
- Jo, det är väl upp och ner.
- Ja, man ska väl inte klaga. Vi har ju det så bra i Sverige.
Därtill känner ett visst obehag inom mig ty samtal som enbart rör kring klichéartade floskler finner jag inte bara tråkiga, utan rent av äckliga. Så jag avrundar med en lögn och ger mig genast därifrån.
82
Sexuella fantasier kring det ouppnåeliga
Ack, jag skäms av min blyga natur att ens tala om denna sak!
83
Denna leda!
Föraktet för mänskligheten finner jag i en så hög grad att den driver mig till att göra en så drastisk handling att ta mitt eget liv. Men jag idkas icke ty jag brinner av längtan och spänning på vilka fler eländen som väntas detta förtappade liv.
84
Mitt intresse för pornografi
… har på senare tid gjort mig rent av deprimerad till sinnet.
85
Viljans triumf
Who´s gonna save the world?
86
Blott en dag, ett ögonblick i sänder
Men låt det då för guds skull bli så bra!
87
Lyckan av att äta en potatis
… och sedan dö.
88
Dialog med psykolog
Ibland går jag till min psykoterapeut Britta Adelsten. Inte för att jag har några som helst förväntningar på att hon ska finna någon lösning på den oändliga vånda som driver det helvetskval jag har inom mig dag och natt, utan för att testa gränserna inom psykvårdens institutionella stelbenta världsordning.
89
Torsson
Typiskt svensk Åsa-Nisserealism.
90
Den eviga jakten på bekräftelse
”Älskar, älskar inte, älskar du mig?” Vi människor söker i själva verket inte efter den sanna kärleken, vi söker den garantin på att andra människor har den känslan till oss själva.
91
Genialitet är bristvara
Genier finns det inte gott om. Världen har inte plats för dem.
92
Kärleken i pincett 6
Kärlek och hat går hand i hand; ack ja!
93
Politisk inställning
Jag medger att jag är för ”slapp” för att begagna mig åt sådan imbecill sysselsättning och det är kanske tur det.
94
Min bästa väns bortgång
För tre år sedan tog en av mina bästa vänner livet av sig. Konstigt nog kände jag ingen sorg; jag kände mest äckel. Mest mot mig själv.
95
Bra vänner
En bra kamrat slutar vara det när man upptäckt dess ”rätta jag”.
96
Att vilja se blod
Döden fascinerar mig för den är fortfarande den saken i världen som har ett så pass obestämt öde att vi inte vet dess egentliga natur och därför att det där av finns mycket kvar att utforska. Det var därför jag i början av 2000talet köpte en polisradio för att där av kunna höra på dess radiosekvenser var alla dödsfall begick och skyndade mig genast dit för att studera dem. Människor som låg med krampaktiga utryck i ansiktet och med en blick som vädjade till försoning men som ändock fick sitt liv, på ett eller annat sett, berövat. Men även denna sysselsättning fann jag också sedermera alltmer uttråkande.
97
Hypokondri
Ack, om jag ändock kunde få en dödlig sjukdom så detta förpestade liv kunde få sitt slut!
98
Sadomasochism
Nå, jag låter er hållas att plåga mig ty jag älskar att någon förnedrar mig; det är nästan något vackert över det.
99
Kärleken i pincett 8
Att bryta tabun att kyssa en kvinna som man ”egentligen inte får kyssa” är betydligt mer spännande än ”äkta kärlek”.
100
Att födas politiskt inkorrekt
Jag är vit, heterosexuell man, än sen då?
101
In i baren
Glider in på baren en fredagkväll. Beställer in en dry martini stirrar runt i lokalen. Blickarna faller runt omkring på ömkliga varelser och idiotbefriade kvinnor. Jag sveper i mig drinken, skrattar högt och går ut. Vilken skit!
102
Dekadent leverne
Dekadent leverne må vara äckligt, förkastligt och ekologiskt ohållbart, men jag älskar det. Ty den fyller varje dag som ett sista ögonblick och man hälsar in döden med ett hjärtligt och kärleksfyllt leende.
103
Revolutionärt tänkande bygger på avundsjuka
… i flesta fall. I annat fall på för mycket fritid.
104
Dagboksanteckning på natten
Sitter uppe i mitt kök och dricker litervis med kaffe fastän jag för länge sedan borde ha legat i min säng och sovit. Varför smakar alltid kaffet bättre när timmarna har slagit förbi midnatt än när man ska upp på morgonen och ska till någon form av sysselsättning? Varför skriver jag hellre när månen lyser mot mitt fönster än när jag vaknat på morgonen? Tänder en Marlboro och blåser ut röken genom rummet. En spindel vandrar längs väggen och spinner sitt nät genom rummets vrå. Brrrr. Det börjar bli kallt. Stänger fönstret. Nattens sköld. En bitter förberedelse för morgondagens helvete. Jag lägger mig ner och vilar lite. Kanske sömnens makt kan taga mig i famn ändå.
105
Mitt tappra försök att vara white trash
Under en kort period i en obetydlig del av mitt liv försökte jag mig på att leva i den förtappade livsstilen som i dagens vokabulär brukar kallas ”white trash”, bara för att testa gränserna inom samhällets yttersta botten, men redan efter en veckas chipsätande, TVtittande och allmänna nerdekande fann jag i en så hög förnedrade att jag inte idkades att fortsätta en dag eller ett ögonblick till.
106
Jämlikhetens paradox
Om vi ska vara jämlika, man och kvinna, slipper jag då också att beskydda er mot alla faror som en sann man skall göra?
107
Verklighetens former
Jag älskar forskning och vetenskap, ty den påskyndar bara den insikten vi en gång alla kommer att upptäcka; att allt är meningslöst.
108
Säg vad du vill
Du kan säg vad du vill till mig vad du vill till mig; jag kommer ändå bara skratta och förakta dig och se dig som den obildade och odugliga tölp du i själva verket är.
109
Fler dikter
Tegelstenar fyller en vägg.
Inslagna rutor på en busskur av glas.
Reklamen för varor och produkter.
Propaganda klistrat på lyktstolpe.
Asfalten så grå att den fyller ditt inre.
Den demonstrerar tristessen som du har inom dig.
Asfalten så grå att den fyller ditt inre.
Tv och dator och lobotomering.
Jag orkar inte leva mer.
Piss och skit är allt jag ser.
Samhället det är livets slut.
Ställ mig mot en vägg och skjut.
110
Brist på sysselsättning är också en sysselsättning
Det vore kanske bra att inte göra någonting över huvud taget.
111
En liten romans
Martina hette en yngre dam som jag hade ett kort förhållande med. Hon var slank och blond och just så vacker en man som jag kan begära. På fredagskvällarna brukade hon strippa i mitt vardagsrum samtidigt som jag njöt av ett glas rödvin. Det var skönt och behagande men även detta fann jag sedermera trist och meningslöst så till slut fanns det ingenting mer att göra än att göra slut.
112
Konstens problematik idag
Problematiken i dagens konst är att den försöker upptäcka en värld som redan är upptäckt och således hamnar den i tillstånd så på många vis kan upplevas som väldigt meningslös.
113
UllaKarin
Ack, hur minns jag inte hur jag mötte dig vid biblioteket i början av det tjugonde året i mitt förtappade liv. Jag hade aldrig tidigare varit med en annan kvinna så när jag letade efter Sartre och Camus, bjöd du hem mig till din lägenhet och vi gjorde det i omgångar efter omgångar; ja, du släckte den sexuella överhettning jag hade inom mig. Men när den väl var släckt ville jag brinna igen och jag gjorde således slut.
114
Clownen
Jag är ganska så rolig, men det tycker jag inte själv att jag är.
115
Idrottens funktion i dagens samhälle
Idrottens funktion fylls i dagens värld på så vis att alla tidigare ideologiska eller religiösa gruppers och grupperingars mål har visat sig ogenomförbara och på så vis således håller man istället, på ett lag istället.
116
Varför jag inte jobbar
Jag kan inte tänka eller resonera samtidigt som jag har ett praktiskt arbete.
117
Såpoperans funktion
I en värld där allt tycks vara hemsk och farligt kan det vara skönt att fly in i ett tryggt hem.
118
Dukusåpans funktion
Dukusåpans funktion däremot är den motsatta; tryggheten blir ett så stort hinder att den kräver faror.
119
Om du ger mig ett finger…
… så tar jag hela handen. Ack ja!
120
Min moster
Jag skulle vilja strypa henne sakta men säkert och binda fast henne vid en påle och låta en hingst knulla henne till döds. Ha!
121
Nostalgins tragiska orsak
Anledningen till att vi finner oss sorgsna och vemodiga när vi minns en tidigare lustfylld period är av den enkla anledningen att den är i regel är början på en epok i vårt liv som inte blev så bra som vi hade tänkt det.
122
Långsinthet
Långsinthet grundar sig på det faktum att vi varit i en trängd situation och blivit attackerade och gräms efteråt för att vi inte kunnat ”ge igen”.
123
Nostalgi 2
Jag vare sig önskar inte efter att ha nostalgi, är nostalgisk eller finner något som helst beroende av att ha det; men ibland, vissa tidpunkter, önskar jag kunnat använda ett nostalgiskt innehåll i mitt liv som ”stoft” i mitt skrivande, vilket jag inte har.
124
Bob Marley
Det anses väl allmänt politiskt inkorrekt att klaga på en svart erkänd musiker från tredje världen men nog måste ni väl ändå erkänna att hela hans budskap och uppmaningar är tämligen banala och intetsägande?
125
Gardinfabriken
Ibland tvingas man förnedra sig i den mån att man ger upp sina romantiska ideal och tar ett ”vanligt jobb”. Ni kan ej föreställa er den vånda en plågad själ som jag kan känna sig inför att ställas mot en så pass banal och intelligensbefriande uppgift att stå sju månader i en fabrik och sortera gardinstänger. Någon måtta för vad mänskligt lidande kan te sig måste väl även för mig.
126
Mitt förakt för skåningar
Denna vedervärdigt brötiga dialekt blandat med en inskränkt bonnig attityd till omvärlden finner jag i en så hög grad förkastlig att jag skäms över att ens råka tillhöra samma djurart. Och se på deras flagga; gult kors mot röd botten? Ursäkta mig mina vänner, men vad finner ni för intressant med det?
127
Biblioteket
I bibliotekets vrå kunde jag gömma mig undan i skolan från de anda imbecilla individerna och deras tölpaktiga beteende. Hur mycket skönare vad det inte att luta sig tillbaka och få in Dostojevskij i sitt medvetande än att höra de andra uppstoppade typerna om deras fyllor och ”erfarenheter”?
Ack, hur mycket underbarare är icke konstens värld jämfört med verkligheten?
128
Heroin
Ibland när minnena från mitt dunkla liv känns alltför jobbiga och påträngande får jag en evinnerlig lust att pröva heroin.
129
Ett självmordsbrev till ett misslyckat självmord
De dagar vi vandrar på jorden kan i vissa fall kännas lyckliga och lustfyllda men ändå ligger ledan och ångesten där och bultar och vi vet att ändå dag skall ändå herr lieman komma och ta hand om oss, så varför inte bjuda in honom när det känns som mest lägligt? Varför måste döden komma som en brask överraskning när man vill att livet skall fortsätta? Det är saker jag aldrig förstått mig på och troligtvis inte resten av mänskligheten heller. Friedrich Nietzsche sade en gång att det finns lagar som straffar en individ för när den tar en människas liv men inte när du tar ifrån dem deras död och jag tycker det ligger mycket i det resonemanget. Varför finner vi människor alltid livet och den eviga jakten på ”det stora äventyret” så mycket mer angenämt än en lång och härlig vila? Med dessa ord vill jag lämna er för alltid och somna in i evig dvala.
130
Våndan efter en refusering
När jag kämpar med mina verk, lägger jag hela mitt livs kraft och anlete i det. Så när någon refuserar mina alster känns det således att de berövat mig hela mitt liv. Ack, att ens behöva tänka tillbaks på de timmar jag kämpat mina verk och berövats hela min ungdomliga kraft och sedan få ett småsint svar från en småsint individ, är detta en värdig situation för en ärbar människa? Jag har offrat allt det som de andra sökt; familjen, kvinnorna, peningapåsen; och inget av detta skall komma mig till någon som helst gagn. Någonsin.
131
Dumhet
De mest korkade handlingarna i ens liv sker då man är allt för uttråkad och vill att någonting ska hända.
132
Rapesquad
Under början av 2000talet fanns det en hemsida på Internet som hette ”Rapesquad” som bestod att man som tittare kunde åse hur en gäng förtappade män begagnade sig åt den sysselsättningen att de begick våldtäkt på en stackars utsatt kvinna. Jag brukade knappa in där enbart av den anledningen att jag ville se hur långt en människa kan sjunka i dekadans och grymhet… Men tyvärr, måste jag dock erkänna att jag sedermera blev besatt av det och hade svårt att slita mig ifrån det; det blev helt enkelt ett kort tag något form av beroende. Kanske är detta en av de få passioner jag någonsin haft i livet? Punkt.
133
Tristess
Idag är en sådan dag då man inte orkar göra någonting över huvud taget.
134
Som en betongvält
Det känns som jag hade en betongvält i huvudet som kör igenom varje skrymsle av mitt medvetande och krossar varje form av glädje och vällust… Jag orkar inte mer! Skall mitt inre enbart bli som asfalterad grusväg som leder långt bort till evighetens mörker??? Jag faller ombord!!!
135
Oskuld betyder att man får en skuld till sitt begär
När man ung och ”oknullad” är bristen på det sexuella inget problem då man inte har någonting att jämföra med. Men sedan den dagen man för första gången får känna på vad den sexuella upplevelsen innebär blir man skuld till sitt begär; därav begreppet ”oskuld”.
136
Folkets poet
Gud bevare mig väl.
137
Kärleken i pincett 9
Feminister har en skön och konsekvent syn på otrohet; så till vida att mannen är otrogen är han ett hemskt och sexistiskt svin, men kvinnan har däremot en obestridlig rättighet till det, och blir mannen då svartsjuk p.g.a. detta är han orättvis och patriarkalisk som inte låter kvinnan få styra över sitt eget liv.
138
”Bland höghus, låghus och dårhus”
Jag växte upp i en villa i Karlstad, det var inte så mycket bättre.
139
Jakten på hållhakar
Försök bara! På mig bara! Men det är lönlöst…
140
”Det personliga är politiskt”
Eller hur!
141
90% av livet är skit
Resten av 10 % är ”sådär”.
142
Kritik som en del av ens masochistiska läggning
De flesta människor skriver för uppskattning eller för att få pengar; jag skriver för att få känna glädjen av en riktig rejäl utskällning, Ha!
143
En recensents vånda
Om en recensent vägrar att recensera ens material behöver man inte ta det så hårt; det är nog bara rent av så att han inte kan leta några hållhakar på en och vägrar därför ta i ärendet.
144
Småbarnsföräldrar är det största miljöhotet
Småbarnsföräldrar storhandlar det mesta i hela samhället, vilket innebär att det utgör det största miljöhotet i samhället.
145
”Tycka synd om U-land”syndomet
Säg nej till barnarbete; säg då också nej till vårt västerländska välstånd.
146
Pennalism är livets skola
Alla barn som egentligen har något att komma med blir, i skolans sfär, utsatt för lång och utdragen mobbning, enbart av den anledningen att de andra barnen inte har någonting att komma med. Och sådan är mänskligheten; den tål inte förändringar och de tål inte att det finns en liten skara, som faktiskt är genier.
Själv hade jag den defekten, som de långsökt sökte efter, att jag hette Torkel. Och ni kan tänka er vilka hån och trakasserier ett sådan kan tillbringa. ”Ska vi torka oss med Torkel?” ”Är riktigt torr bakom öronen Torkel?” ”Torkel gillar inte att knulla när bruden vill; han vill att fittan ska vara torr!” Och dessa människor sitter säkert själva nu på högt uppsatta och välbetalda jobb och själv sitter man i skiten och får bara en kort liten ljusstrimma av den stora glädjefest som tycks pågå där ute. Åh, om man ändock kunde dö så man slapp allt detta elände!
147
Kärlek i pincett 10
Att hålla om din barm, att få kyssa dina läppar, att låta tungan vandra över din kropp. Ett kort liten ögonblick innan kärlekens låga har slocknat för gott; det all jag begär. Jag älskar dig. Men inte för alltid. Ty jag är en ensam stackare som ingen kan älska för alltid. Inte ens dig.
148
Mitt förakt för bönder
Människor som luktar bajs, talar en rural och fullkomligt vedervärdig dialekt, och röstar på Sverigedemokraterna, ska man tydligen ha en särskild respekt för och jag kan inte förstå varför.
149
Kärleken i pincett 10
Veronika sitter i mitt kök. En eller två meter från köksbordet. På en stol och dinglar med benen. Det är hon som inleder samtalet idag.
- Jo, Torkel. Det var ju tänkt så att vi bara skulle vara vänner och nu på sista tiden… Umgås inte du jag… lite väl ofta nu?
- Men, Veronika, kära Veronika, du måste förstå; jag älskar dig!
- Det var ju just det där jag inte ville höra.
- Men vad gör jag för fel? Snälla Veronika, tala om för mig så jag åtminstone vet!
- Jag har inga känslor för dig helt enkelt.
- Är jag för ful? Ser jag inte bra ut?
- Nej, Torkel. Jag vill helt enkelt inte prata om det här mer. Det är nog bäst att vi inte ses mer.
Sen slog hon igen dörren och kom aldrig tillbaks igen. Jävla subba.
150
Bli vän med döden
Bli vän med såren utanpå din kropp.
Bli vän med såren i din själ.
Bli vän med all din ångest och oro.
Bli vän med din egen död.
151
Fadern som sonens husse
Alla människor som någon gång har utnyttjat mig i mitt liv har alltid talat om för mig vilken fantastisk far jag har.
152
”Om han nu hela tiden säger att han ska ta livet av sig, varför gör han inte det?”
Precis så tänker ni om mig. Era svin.
153
Jag är ihålig
För dig är jag ett vakuum. Du kan ta dig igenom mig. För dig är det ingenting, men för mig är det som 2000 nålar har tryckts igenom min kropp eller som oändligt stor påk har trängts igenom mitt inre.
Jag älskar dig, men vad betyder det för dig?
154
Kärleken i pincett 11
Men när man väl har fått den bekräftelse man behöver, finns det inget som helst behov av romans eller förhållande. Bara ett långt och ihåligt mörker.
155
Allt jag säger är meningslöst
Ibland får jag för mig att det finns någon mening med vad jag säger. Att folk ska känna igen sig i mina problem och känna att vi har hittat någon form av gemensam brytpunkt. Men lika snabbt inser jag att allt jag skriver, alla mina ord, är precis lika meningslösa som vad som helst.
156
Jag är patetisk
Det finns ingenting jag stör mig på mer än människor som inte kan skratta åt sig själva; tyvärr råkar jag själv tillhöra den kategorin av människor.
157
Varför jag inte bryr mig om partipolitik
Vem som har högsta makten att bestämma i vårat rike är ungefär lika viktigt som vilket på märke på toalettpapperet man torkar sig i arslet med.
158
Hat är bara en känsla
Kan ni bara fatta det?
159
Jag hatar PK
Jag hatar PK eftersom det sänker oss som har kunskap och intellekt till den nivå som den gråa massan har eftersom det anses mera moraliskt godtagbart.
160
Människor med dreadlocks är bara äckliga
Lyckas man radera bort hela sin borgerliga bakgrund bara går omkring med bajskorvar i håret?
161
Konst är alltid retroaktiv
Omgivningen upplever en konstnärs verk som nytt och fräscht, men för konstnären själv är verket bara ett porträtt av en tid som redan flytigt förbi.
Det har tagit mig hela mitt liv för mig att inse just detta och kanske är det därför jag hela tiden får denna intuitiva känsla att jag snart kommer att dö. Avlida.
162
”I brist på annat får man ta det som finns”
Ett rakblad, ett rep, åtta Imovane och en flaska Absolut vodka?
163
Vad jag har för gemensamt med religiösa människor
Det enda jag har gemensamt med religiösa är min eviga längtan att få dö.
164
Vad jag hoppas att uppnå med denna bok
Det enda syfte jag kan se med en bok som denna, är att ensamma unga människor känner igen sig, tar livet av sig och gör slut på det evinnerliga lidande som de tycks ha på denna förhatliga dödsplanet.
165
Döds-kul
En gång när jag var på en begravning då en avlägsen bekant hade tagit livet av sig, började jag av ren nervositet fnittra i bänkraden och alla började titta på mig med avsmak och jag gick skamset därifrån.
166
Rätten till dödshjälp
Det är inte mer logiskt att hålla en gammal sjuk människa till liv än att låta gammal utsliten bil rulla på istället för att skrotas.
167
Vårat öde
Går längst vattnet och ser ett träd och stubbar längst kanten. Stannar till vid en vissen gren och tittar på den. Känner nästan medlidande med den. Är det jag som hänger där och vissnar bort så att ingen ser?
Skall stenen rulla över våran döda kropp och vi skall malas ner till grus och jord och ingen kommer att komma ihåg oss; detta är vårat öde.
168
En kvinnas mun
Har ni någonsin varit med om den upplevelsen att ni kysst en kvinna och ni då känt en smak av spya i hennes mun? Den vämjelse jag känner därav kan inte beskrivas i ord.
169
Att livet är kort en blott en fördel
Tänk att bli så gammal som att allting man skriver bara blir till upprepningar till vad har sagt tusentals gånger tidigare.
170
Det är ni som är konstiga, det är jag som är normal
Om ni bara lyfte locket på den kokande grytan ni har inombords skulle ni upptäcka att ni är minst lika sjuk som jag.
171
Är alla lika?
Ifall man utgår från det faktum att alla är lika; vad vore det då för något fel att skratta år någon som är svag?
För logiskt sett om alla vore lika; hur kan det då finnas starka och svaga människor? Detta kan jag icke förstå…
172
Sentimentalitet är ett måste
Sentimentalitet har en funktion; där av att den ge en stark och högtidlig klang av något som kan tyckas fullkomligt obetydligt.
173
Jag har tappat inspirationsförmågan
Jag får inte fram någonting från min penna. Ingenting. Inte ett ord.
174
Genialitet
Varaktigheten av lyckan av ett bevingat ord är på sin höjd fem minuter. Sedan är allt lika grått och tråkigt igen.
175
Kärleken i pincett 12
Jag sitter på ett café. Du sitter där bredvid. Samtalet är kort och intetsägande. Vi ska ju bara vara vänner nu. Bara. Vara. Vänner. Det vi har byggt upp i mellan oss… Är det för intet nu…
176
Vämjelse
Det finns ingenting som fyller mig lika mycket med vämjelse som när någon säger att man på något sätt påminner om någon känd person på TV.
177
Vad var det?
Sitter på tåget. Landskapet ”svissar” förbi. Plötsligt. Vad var det? Var det ett djur? En varg? Jag kunde inte se. Jag kunde inte se.
178
När döden kliver på
Revolutionärt tänkande brukar i regel domna av när människans ålder uppnår ett så långt tillstånd att döden klämtar i sitt antågande och individen i fråga börja förstå att de själva aldrig kommer att få uppleva det önskade kalaset.
179
Barns naivitet
Barns ohämmade naivitet fyller mig ibland med vämjelse.
180
Svält som en del av en kreativ drivkraft
För att få inspirationen på mitt skrivande kan det hända att jag låter bli att äta en dag eller två; det ökar stinget på mitt skrivande.
181
Asperger och damp
Jag har väl inte direkt något direkt agg mot autistiska människor men hör jag dem babbla på bussen eller tåget kan jag finna en viss irritation inom mig.
182
Jag får inte fram ett ord
Ibland när jag sätter mig ner och ska skriva får jag inte fram ett ord; det är bara tomhet inom mig.
183
Demokratins dubbelmoral
Även fast folk i allmänhet oavbrutet talar om yttrandefrihetens betydelse vill de egentligen inte ha den; de tål inte att se sanningen i vitögat.
184
Rätten till självmord
Vad är ett människoliv värt i dagens läge?
185
Inget straff utan brott
De gånger jag någon gång har förnedrat någon har jag mest sett det som någonting positivt. Ty efter jag fått samvetskval inom mig, p.g.a. handlingen, har jag ett tag varit en god och givmild människa, av den anledningen att jag velat gottgöra min onda gärning.
186
Livets bitterhet
Vad man än åstadkommer i livet, vad man än upplever och vad man än har skapat, så återstår det ändå det faktum att man en ska dö.
187
När moralen brister
Moralen brister i regel när alla ens tidiga försvarsmekanister är tvungna att bytas ut mot mera drastiska avarter.
188
Kärleken i pincett 13
Jag minns hur du brukade stoppa in ett tuggummi i munnen, tugga på det i tio minuter och sedan spotta ut det på den gråa asfalten. Den dagen du hade dumpat mig tänkte jag att det lilla tuggummit i din mun lika gärna kunde ha varit jag…
189
Kärleken i pincett 14
Inga känslor är obetydliga, förutom ”äkta kärlek”. Av den enkla anledningen att något sådant inte existerar.
190
Är det så ni ser på mig?
Jag begär inte mycket av världen; ett skrivblock, en penna och på sin höjd ett gott och välsmakande glas vin. Men ändå skall man ses av omgivningen som ett girigt och otacksamt kräk…
191
Vällust
Ifall man inbillar sig själv att man alltid ska må bra kan vara säker på att man aldrig kommer att bli det. Å andra sidan, bör jag tillägga, kan jag inte påstå att jag själv någonsin mår bra, fastän jag aldrig förväntar mig det heller. Sådan äro min natur.
192
Att leva, att dö
Jag undrar om känslan att somna in och dö är så angenäm som jag tänkt det.
193
Varför folk ger sig på mig
För mig har det alltid varit viktigt att vara fullkomligt uppriktig hur jag tycker och tänker. Det är också av den anledningen jag under hela min uppväxt blev utsatt för grym och notorisk mobbning.
194
Nästa station
Nästa station: Dödsriket. Dödsriket. Åååå. Hahaha!!!
195
Vi skola dö
Ett grundläggande drag hos de flesta människor är att de ser sin egen ångest som unik. Som om vi inte alla skall slås sönder av dödens tunga sten.
196
”Du behöver inte äta kött”
Du behöver inte äta över huvud taget.
197
Elaka människor
Hur kommer det sig att elaka människor alltid ter sig betydligt mer intressanta än snälla?
198
Hela världens slaskhink
Jag är hela världens slaskhink som hela jordens befolkning ska spy och pissa i.
199
Kärleken i pincett 15
Att älska någon kan vara minst lika destruktivt som att hata någon.
200
Riktig vänskap
Riktig vänskap innebär att du ger lika mycket som du tar. Det är därför jag aldrig någonsin har lyckats få några verkliga vänner.
201
Ett gott skratt förkortar livet
Ett hånskratt som vänds mot en kan ha minst lika stor kraft som ett hårt och kraftigt slag.
202
Än blir ni inte av med mig
Anledningen att jag inte tar livet av mig är att jag fortfarande har en hel del stoft i min skalle som måste komma ut.
203
Gråsossar
Folkhemssossar som hela tiden vill påpeka hur bra vi har det i Sverige, brukar i regel inte räkna med sig själva utan ser sig själva som blodsoffer.
204
Kärleken i pincett 16
Ju mer upptagen du är dess då mer åtråvärd är du.
205
Kärleken i pincett 17
”Äta eller ätas” stämmer även in på när man talar om relationer.
206
”För att få något måste du offra något”
Med andra ord är allting skit.
207
”Fånga dagen”
Fånga natten istället.
208
Kärleken i pincett 18
En kvinnas skönhet uppskattas först då den icke är av räckhåll för en själv.
209
Om livets mening
För hur man än vänder och vrider på det, så kan man i sin naiva tro att man kan finna en mening, en väg som man ska gå. Och man tänker och tänker att just så, den vägen ska jag ta för att allt ska bli bra. Men så upptäcker man att det finns en värld runt omkring en och ett samhälle som kanske inte är anpassat efter de ideal och de normer som man själv vill ha och då faller hela konceptet. För man kan läsa och läsa i all oändlighet efter svar på ens gåtor man gräver i. Men tänk om det är så att världen som man lever i kanske inte är anpassat efter människans behov och det kanske inte går att göra så, att allting kanske bara är skit?
210
Vad folk vill ha
Folk vill i regel ha någonting av konstnären som man i forna tider ville av kyrkan; en enkel och tröstande väg till ett bättre liv, där av upplever de att konsten inte fyller någon funktion då den inte kan på ett ärligt sätt ge dem den berikningen på tillvaron eftersom livet och världen i själva verket egentligen är ganska hård.
211
Den gråa massan
Den gråa massan är ungefär lika oberoende av sin ledare som en hund är av sin husse.
212
Kärleken i pincett 19
Ett bra sätt att avvärja en ung kvinna efter att ha förfört henne är att säg ”Ursäkta, jag förstod inte hur gammal du var och det vore fel och omoraliskt att inleda ett förhållande med dig”.
212
Göteborgare på TV
Göteborgare på TV påminner mig om de vulgära, klämkäcka toner jag upplevde under min uppväxt i Karlstad och fyller mig där av med vämjelse.
213
Konstnärlig process
Den konstnärliga processen är som att förlösa ett dödfött barn som varken blir älskad eller uppskattad.
214
Jag är pretentiös
Än sen då?
215
Jag har ingen moral
Konstnärens plikt är att bryta ner moralen i småbitar och kan därför inte befatta sig med den.
216
Jag är äcklig
Enligt vissa.
217
Jag är självupptagen
Peka på någon konstnär i hela världshistorien som inte är det.
218
Jag är patetisk
Ack, ja.
219
Jag är långsint
Men jag har mina skäl.
220
Kärleken i pincett 20
Att förlora en livskamrat p.g.a. ett konstnärligt projekt är ingen big deal för mig. Konsten står före kärleken.
221
”Ett konstnärshem står aldrig tomt”
Nähä?
222
Politisk aktivism
Att som konstnär sysselsätta sig med politisk aktivism är ungefär lika passande som för en rullstolsbunden att syssla med höjdhopp.
223
Vad var det jag skulle skriva nu?
Orden i min skalle flög bort som en liten fallfärdig kråka.
224
Självcensur
Självscensuren i konsten är det yttersta hotet för dess överlevnad.
225
Jag är oroväckande
Säger kanske Hem och Skola. Vad vet jag?
226
Eller vad säger du?
Nej, du säger ingenting. Du tiger.
227
”Nu sätter vi en liten etikett på dig”
Jag är säkerligen prototypen för den sortens individ och konstutövare som man i allmänhet brukar titulera som ”fascist” men till skillnad från fascisterna så har jag själv en förmåga att se mina egna skrupler och svagheter.
228
Kärleken i pincett 21
En människa tittar på en apa genom buren i en zoologisk trädgård. Deras ögon möts. Det är kärlek vid första ögonkastet.
Nå, vad vill jag ha sagt med detta? Att dylika begrepp som ”kärlek vi första ögonkastet” är en konstruktion från den kommersiella världen för att öka våran köplusta för att på så vis hålla inflationen nere eller nåt sådant. Vad vet jag om marknadsekonomi? Jag vet däremot om livet, och tro mig det är inget vackert tillstånd!
229
Dagens dröm
I natt drömde jag att min katt förkrympte till en storlek som en fluga och slickade på en råtta i samma storlek som var indränkt i råttgift.
230
Kärleken i pincett 22
- Jag satte på henne för att jag ville få bekräftelse.
- Bekräftelse för vad?
- Av att hon ville knulla med mig.
231
Döden
Döden väntar på mig.
Men jag är inte redo.
Men den kommer närmare varje dag.
Det totala mörkret.
En spegelbild av mitt liv.
Jag önskar att jag någonsin kunde få leva.
Eller vad är livet?
Vad är döden?
Ett existentiellt nollstadium.
En evig väntsal till ingenstans.
Vill jag leva?
Jag vet inte och ändå vet jag.
Jag vill dö.
Men vågar jag säg det?
Vågar. Jag. Säg. Det.
Jag vet inte.
Kan inte.
Ser inte.
Jag vet inte och ändå vet jag.
Jag vill dö.
Stirrar ut genom fönstret.
Döende träd mot väggar av betong.
Ljuset tränger på; nästan värre än mörket.
Vill jag dö?
Jag vet inte och ändå vet jag.
Jag vill dö.
Jag vill dö.
Jag. Vill. Dö.
Van Gogh skar av sig öronsnibben.
Frans Kafka spydde blod.
Kanske tänkte de som jag?
Jag vet inte och ändå vet jag.
Jag vill dö.
232
Vi mot dom?
Det var du och jag mot mänskligheten.
Vi gav oss fan på att besegra den.
Men när vi väl höll på att kämpa förstod vi...
... att vi bara bekämpade oss själva.
Och vad är det för mening med det?
233
???
Jorden snurrar full av lik.
Detta är resultatet av meningslös vetenskap.
234
Nonsenspoesi
Treblinka vill upp som en gyllene aktion. Mina ögon är nyfrälsta och innehåller en video så absurd som massiva militära motpoler på Nordpolen. Normalt brukar man fundera på en barnbok. Maxad läsning! Bör IRA ha rätt att adoptera barn?
235
Meningen med livet
Vill man söka meningen med livet ska man gå med i Pingstkyrkan.
236
Fadersmord
Fadersmord är grymt och oetiskt men samtidigt fullkomligt förstårligt.
237
Jag bryr mig inte skit vad ni tycker om mig
Tror ni verkligen att jag bryr en endaste minsta tanke på vad ni tycker om mig? Ha!
238
Vardagstristess
Vardagstristessen är minst lika påfallande för en konstnär som för en arbetare; enda skillnaden är att konstnären gör någonting betydligt mycket mer meningsfullt av sin tid än arbetaren.
239
Februariväder
Finns det någonting värre än att stiga upp en februarimorgon och se solen gasta mot den kala marken och känna hur det existentiella kvalet lyser igenom en och förintar sitt inre samtidigt hur man får åse dessa klämkäcka ungjävlar sysselsätta sig med vintersport??? Fy fan!!!
240
Primära behov
Om ens enda verkliga intressen är mat och sex upplever jag faktiskt den individen som någon form av lägre stående varelse.
241
Kommunister
Kommunisterna är själva verket de verkliga kapitalisterna.
242
Dennis
Jag förstod mig aldrig på seriefiguren Dennis. En liten överviktig liten skitunge vars enda sysselsättning var att äta smörgåsar med jordnötsmör och hittade på s.k. ”rackartyg”. Jag gjorde ett rackartyg när jag var liten. Det var när jag dödade grannens katt. Varför görs det inga tecknade serier om sådant? Jag förstår mig inte på censuren och jag förstår mig inte på moralen heller. Jag förstår över huvud taget mig inte på folk ett smack eller vad de håller på med och vad som är deras mål. Gör du det? Borde man det? Jag vet inte alls vad jag ska svara på den frågan.
243
När jag raderar en sida ur texten
När jag raderar en sida ur texten blir texten en sida kortare.
244
Är jag rolig?
Inte det minsta, och det är inte heller min avsikt.
245
Det finns en gräns
Det finns en gräns även för mig, även fast jag ofta är väldigt frestad av att överskrida den.
246
Vad menas?
Med vad?
247
Vad vill du?
Om jag skulle vara medveten om det skulle jag inte sysselsätta mig med kultur över huvud taget.
248
Har jag onda avsikter?
Med vad?
249
Sorg
När man sörjer över att en nära vän, som har tagit livet av sig så är det enbart av egoistiska skäl, ty det betyder enbart att man är förbittrad över att man har förlorat ännu ett oskyldigt offer som man kan avleda sina triviala problem på.
250
Cynismen
Cynismen är människans huvudsakliga självbevarelsedrift och bör därför på inga villkor bekämpas.
251
Betrakta
”Betrakta uttrycket ”dom”. Det kan ge ett vardagligt och talspråkigt intryck av en skriven text.” Än sen?
252
Originalitet
Originalitet i dagens konstvärld är ungefär lika lätt att upptäcka som liv på Mars.
253
Keith Richard
Hade jag varit Keith Richard hade jag tagit livet av mig för länge sedan.
254
Jag är livsfarlig
Jag skulle kunna döda någon vilken sekund som helst. Än så länge har jag inte gjort det, men det är väl tydligen tanken som räknas och då är jag väl tydligen redan en mördare?
255
HP Lovecraft var en fjomp
Ska ni döda mig nu?
256
Charles Bukomski är en nolla
Lite ”Jag super mig full varje dag och sover någon gång på en parkbänk så blir jag en intressant författare” över honom, eller hur?
257
Dostojevskij hade problem med sig själv
Först rebell, sen dömd till döden, sedan kristen. Vad är det som är speciellt med det?
258
Kärleken i pincett 23
Jag har inga problem att förälska mig i en kvinna, så länge det på något sätt kan på något sätt berika mitt konstnärskap.
259
”Lyckan är att vara behövd”
Säger Joakim von Anka och finansmarkanden.
260
Snällhet
Att göra andra människor ledsna gör mig inte glad, men det gör mig inte så speciellt ledsen heller.
261
Nazister och antirasister
Nazister och antirasister är bara två sidor av samma mynt.
262
Vintertid
December i Karlstad 1982. Jag går upp ur gillestugan från mitt hus. Lägger mig i snön. För att känna mig verklig. Verklig en sekund. Låt snön kyla mina sår. Låt vintervindens hårda köld söva mig till döds. Tänk om den hade verkligen gjort det och låtit dö och att jag då, ja då verkligen låtit mig slippa gå igenom dessa helvetsår som har gnagt in i mitt medvetande och gjort mig ett kallt och cyniskt svin. Ty cynisk är jag; de sticker jag inte under stol med. Hade du gjort det? Hade du ljugit i min situation? Ja, troligtvis hade du det. Ty ärligheten är min dygd och därav min förbannelse och en av anledningen till att jag har detta helveteskval inom mig. Ack låt mig dö en ung och tidig död!
263
Fragment från psyket
Åååååh, denna sociala isolering drar mig in i döden. Att aldrig få någon som helst mänsklig kontakt utan hela tiden stängas in i detta valv som gör mig så galen. What´s the point in life? What´s the point in anything?
264
Så ni läser fortfarande?
Så ni har fortfarande inte tröttnat? Det var väl ändock ett under, även fast jag inte alls tror på under.
265
Att sukta efter arbete
Att sukta efter arbete är ungefär lika intelligent som att sukta efter sin egen avrättning.
266
Alienerad
Jag känner mig inte hemma i mig själv.
Jag känner mig inte ens hemma i mitt eget hem.
Jag känner mig alienerad av min egen samtid.
267
Komedi
Höjden av komik är när man funnit ett stycke konst komiskt och man senare får reda på personen i fråga menat allvar.
268
Kärleken i pincett 24
Förförerskan är patriarkens värsta skräck.
269
Dostojevskij
Jag har just nu plöjt igenom alla Dostojevskijs alster och känner bara ett stort och svart tomrum inom mig.
270
Det kristna idealet
Det kristna idealet är på sätt och vis också ett machoideal; man vänder sig mot svärdet, med kärlek, för att visa att man är så pass orädd för döden så man kan stå emot den med kärlek.
271
Människans olika stadier
Vår nostalgi eller skam för olika stadier i livet förändras hela tiden beroende på vilken fas i livet man för tillfället råkat hamna i.
-Torkel Sandström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar