På Gröna lund. Pappa sitter i en
slänggunga och visslar ”kom nu”. Han hade en benägenhet att befalla mig var
gång jag inte hörde på. Det var långsökt. Vart vill jag komma? Jo, Gröna lund.
Låter som en monolog. På Gröna lund blev jag för första gången kär. Det var
fruktansvärt.
- Torkel Sandström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar