Glaslyktan lyser mot hans ansikte. Kanske skulle placera den längre bort. Hans nagellack börjar blekna. Han klappar sin hund. Den rycker på sig. Lägger sig i hans. Får erektion. Han kollar igenom sitt Instagramflöde på sin smartphone. Han kammar sitt hår. På stereon har han satt 80talshits på repeat. Han tittar ut genom fönstret. Han ser inga människor.
Han tar fram en apelsin och skär den med en kökskniv på en skärbräde; han tänker hur irrationellt det är att skära apelsin i klyftor med en kökskniv när han har en skalkniv. Plötsligt släpper en fjärt och hoppas att ingen hör honom. Han skäms.
Han har svårt att sova. Enorma problem. Sitter nätterna och kvällarna igenom och ser exakt samma Madonnavideo och exakt samma porrfilm på Youporn för att komma in i ett slags limbo; dvala för att kunna sova; det slutar med att han ligger i fosterställning och tänker på att han tänker på att han tänker, men kan ändå inte somna.
Han startar en debatt på facebook, där han frågar om man verkligen kan hävda att religiösa människor kan beläggas som folkgrupp; han väntar en halvtimme men ingen skriver något inlägg. Han sätter på porren igen, onanerar men kan ändå inte somna. Sömntabletter funkar inte längre; han är immun.
På förskolan som barn hade de andra barnen mobbat honom för att han fes som en gris. I första klass hade han fått ny status i klassen, så det första han gjorde var att leta upp ett passande objekt för att själv mobba den eleven. I fjärde klass blev han åter igen mobbad och detta hade genom hela skolgången. Detta hade varit ett ämne han pratat om i morgonstudion på TV 4.
Sedan känner han att verkligen behöver visa sitt samhällsengagemang och börjar härma olika människor beteende med socialt utsatta människor som lever i utanförskap. De är människor som samhället inte längre behöver p.g.a. automatisering av arbetsmarknaden och fastnat i konstiga beteendemönster som han menar är grunden till hela deras utanförskap.
-Karl Hygge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar