Blå havsdröm

1

Jag gillar Rioja. Den har en sträv smak jag gillar. Gunilla säger, att varför kan inte du som har så mycket pengar köpa ett bättre vin, men jag insisterar på att Rioja är bäst. Gunilla skär upp en bit av kalvfilén och säger att det är bevisat, att Frankrike är det land i världen, där är vetenskapligt bevisat att där gör de bästa vinerna i världen, utifrån strukturen på dess jord och klimat.

Jag tittar ut genom vårt fönster, och jag säger: ”Jaha, men jag föredrar Rioja”. Jag gillar vår utsikt; den är blå utan några träd; bara lång havsstrimma så lång man ser. Jag har noga valt ut den här platsen att bo på.

Gunilla frågar mig om jag föredrar Rioja för henne, och jag svarar så kan du ändå inte säga. Hon frågar mig igen, och jag svarar, att nej, det gör jag såklart inte. Gunilla frågar mig om vad jag tänker på. Jag svarar henne att jag oroas av den svenska välfärdsstatens kollaps, som undergräver sin egen undergång, av den vanlige svenskens behov, av alltid tro att staten och samhället ska kunna lappa ihop deras problem, och att det vi hederliga skattebetalare som får stå för den notan.

Vi sätter oss ner. Det är rökt kalvfilé och pumpafilé. Jag häller på salt, varefter Gunilla frågar mig om det inte var tillräckligt salt. ”Nej, det var det inte”, svarar jag då. Jag tittar ut genom fönstret och jag ser någon rovfågel flyga förbi; jag vet inte vad för slags eftersom jag inte är någon ornitolog.

Jag börjar tala om familjebildandet. Jag säger att under stenåldern brydde man sig inte så mycket om de svagare människorna, utan man värnade bara om sin familj, som man skyddade var dag och natt med yxa och spjut, i den bergsgrotta man då bodde i.

Efter kvällsmålet går jag och Gunnilla in i sovrummet. Jag tar henne bakifrån och tar polisgrepp med ena handen och stryptag runt hennes hals med andra. I slutet på samlaget ställer sig Gunnilla på knä och lägger satsen i hennes ansikte.

              2

Jag och Gunilla åkte idag ner till Varberg och promenerade runt Varbergs fästning. Det tar cirka sju timmar att köra ner med bil från Stockholm men det får det vara värt; om man nu räknar Djursholm som Stockholm. Den har en fruktansvärt vacker form och man kan titta ner i vallgraven och se en och annan fisk simma förbi.

När vi står längst upp vid takräcket, vid utsiktsplatsen mellan museet och fästningsterassen, frågar jag Gunilla om hon skulle tänka sig att hon någon natt skulle tänka sig att bli påsatt bakifrån, här med utsikt över Kattegatt. Hon skrattar till och säger nej, det skulle hon absolut inte tänka sig. Jag stirrar ut över havet, och upplever att utsikten över havet, förnimmer mig att detta kanske är civilisationens rot; att se världen från ovan på ett mänskligt konstruerat sätt.

Vi går ner mot fästningsvallen, som med dess inskrivning är byggd på 1600talet och det känns verkligen spöklikt. Vi tar och sätter oss på uteserveringen och beställer in mat. Jag föreslår att vi ska dricka vin, men Gunilla påminner att jag ska köra, så vi tar vatten istället. 

Jag stirrar på ena nageln på fingret, som jag har glömt att klippa. Jag frågar Gunilla om hon tror folk märkt det, men hon säger att hon inte tror det. En kåltrast flyger förbi och sätter sig på en gren på ett äppelträd. Jag frågar Gunilla om hon tror på att det finns folk som föds som transsexuella; hon svarar att det inte intresserar henne. När maten då kommer in, äter vi hela måltiden under fullständig tystnad.

3

Jag sitter med en virtual realityskärm överhuvudet och onanerar. Genom masken ser jag olika porrskådisar som får mig att tro att jag utför de olika sexuella sakerna med dem. Jag minns en kille på gymnasiet, som sade att i framtiden skulle alla män göra såhär, istället för att knulla. Jag hör nyckeln vrids i dörröppningen, precis innan jag ska få utlösning, så jag tar av mig skärmen och gömmer den så att Gunilla inte ska se den.

Gunnilla  frågar mig vad jag gör. Inget särskilt svarar jag då. Hon frågar mig om jag vattnat krukorna. Jag svarar att det har jag glömt. ”Igen?”, säger Gunilla då och börjar plocka upp varorna. Jag tar henne om midjan, men hon svarar ”Nej Tomas, inte nu”. Jag blir irriterad. ”vem var killen du pratade med igår?”, frågar jag henne då. ”Vem fan prata du om?”. ”Killen utanför banken?”. ”Han är min frisör!” ”Jaha, knullar ni med varandra då?, frågar jag då. ”Vad fan snackar du om?” ”Ja, varför i helvete ska du ha en manlig frisör?” Sedan tar jag av mig skärpet och börjar prygla upp henne på köksgolvet. 

Jag låser in mig toaletten och gråter. Vad fan har jag gjort tänker jag? Jag plockar fram min iPhone och tittar igenom vår senaste semester på Seychellerna och förstår hur bra vi egentligen har det. Jag går ut ur toaletten och Gunilla står vid spisen och steker en omelett. Jag frågar henne om hon behöver hjälp med något, men hon svarar mig inte.

På kvällen smeker jag sakta henne över rumpan, till ett försök till sex, men hon säger att hon inte vill. Jag känner mig värdelös men tänker att det kanske beror på att jag slog henne tidigare idag, Dagen efter köper jag en bukett rosor med medföljande text: ”Förlåt min älskade. Mitt ljus i tillvaron”.

4

Min bror ringer mig och frågar varför jag lägger upp en bild på en alkoholfri dryck på facebook. Jag svarar att det är en gammal klasskamrats märke. Min bror frågar mig om jag inte förstår att jag skämmer ut mig. Jag svarar att jag inte riktigt förstår vad jag menar. Han frågar mig då vad jag annars gjort den sista tiden. Jag svarar att jag jobbar mest med firman. Han börjar då prata om en period i livet då jag var ovanligt tjock. Sedan avslutar han samtalet eftersom hans barn börjar skrika i bakgrunden.

Jag går ut ur rummet och stirrar ut över havet. Jag har ju precis allting man önskar sig, men ändå är jag inte nöjd. Kanske är just det tillstånd jag lever just nu det värsta, eftersom jag inte kan få det bättre? Och vem lider med en individ som lider av lyxproblem? Jag går åter igen in i köket och börjar skala en apelsin. Jag försöker så gott det går skala apelsinet så att hela skalet är ett helt sammansatt skal, men den går av på mitten. När jag börjar äta apelsinen är den torr, varefter jag slänger den i soporna.

På kvällen när jag och Gunilla sitter och har kvällsté och smörgåsar, frågar jag henne varför hon köpt Västerbottenost och inte den vanliga franska osten vi brukar köpa. Hon svarar att hon ville äta den, eftersom hennes pappa brukade äta den när hon var barn. Jag säger då att jag inte vill ha någon jävla svensk bondost. Hon säger att det är väl lika mycket bönder som gör osten i Frankrike? Jag svarar att jag fan har varit i Frankrike och kan säga att det fan är skillnad.

Gunilla frågar mig då om vi kanske ska prata om det som hände förra veckan. Jag frågar vad. Hon säger: ”Tomas, du slog mig faktiskt då. Minns du inte det?” ”En gång”, säger ja, ”en enda gång efter alla dessa år har jag tagit till våld, och du ska göra en sådan jävla stor grej av det!” ”Man slår inte kvinnor, Tomas”. ”Får man slå män då?”. ”Nej men nu är du barnslig, Tomas”. ”Ja men jag har  redan sagt förlåt. Vad mer kan jag göra?”

-Karl Hygge