Scenrapport från Uranus

Här kommer en liten kort scenrapport från planeten Uranus. Den skiljer sig ganska markant från planeten Tellus av den anledning att befolkningen på vår planet är mycket mindre, och den skiljer sig också ganska markant från planeten Mars eftersom där inte finns någon musikscen överhuvudtaget.

Scenen startade någon gång i början av 1980talet när vi fick ut en sändning som skickats från Jorden där de visade en videosändning där bl.a. innehöll videomaterial med Rolling Stones och Beatles. Vi hade aldrig tidigare hört rockmusik eller musik överhuvudtaget och började därför hämta fler sändningar som vi tog emot på jorden och fick då nys om punken med band som Sex pistols, The Clash och Ramones. Det dröjde inte länge innan vi även själva började starta egna band. Det första bandet som överhuvudtaget spelade var just Toxic Uranus och får ses pionjärer inom scenen. De släppte sina första singel 1991 och hette "The end of the galaxy (almost)" och den första skiva som någonsin släppts på Uranus. Andra band som bör nämnas är Plutofuckers, Blue planet and No future for the earth.

Just imperialismen från jorden är väldigt vanligt tema hos punkbandens texter på Uranus och vi ser med fasa hur människor har börjat parasitera på Mars och är rädd att det även ska sprida sig hit. Detta är troligtvis det största hotet för vår scens utbredning.
-Tfukakfåäppk llsadkkasdpop

Bostadslös

Efter att ha blivit utkastad från min flickvän vid 25 år ålder, var jag under en kort tid bostadslös. Nu var inte detta under den glamorösa betaniktiden utan under det mörka 90 talet, vilket betydde att det inte var tal om att flytta in till en boehmsik polare, utan jag fick ta mitt pick och pack och förflytta mig till min far.
Min far var allmänt missnöjd med mig, och även om han inte yttrade ett ord så förstod jag han ångrade i denna stund att han något fött mig till jorden. Hur mycket enklare om alla sade precis just det de tyckte och tänkte hela tiden?

Jag kunde varit ett så depraverat svin att jag nöjt mig med att sitta där i en fyrarummare på Sveavägen, men samtidigt så har man en lite form av analytisk förmåga och då förstår man det löjeväckande hur det är med en giftasvuxen människa som bor hos sina föräldrar, så jag började med en gång söka en ny lägenhet. Hur många gånger har jag inte under min livstid önskat att jag vore en mongolid människa som saknade den förmåga att se det patetiska leverne jag lever? Hur mycket lyckligare vore jag icke då?
-Torkel Sandström

Dårfinken

Att vara psykiskt sjuk är som att vara bödel och offer på samma gång.
Som att bära på en cancersvulst och vara cancersvulsten själv och låta omgivningen pissa på en, skratta åt en, göra en till allmänt åtlöje och samtidigt bära att man ska ta ett socialt ansvar.
För en psykisk sjuk person är alltid extremt sjuk såtillvida att han innebär en fara för sin omgivning.
Men så fort psykpatienten säger att han inte orkar längre, att ha inte kan klara av det oket som han bär på pekar alla åt honom och säger "Han är en simulant".
-Joel Abrahamsson

Upplagda videoklipp (spellista)

Att vara Torkel Sandström

Kärnan i hela mänsklighetens medvetande är äckel. Det visste Buddha, det visste Schopenhauer och det visste Satre, men väldigt få människor som klarar av att leva med den vetskapen. Jag skulle dock påstå att jag är en av de människor som lever med den vetskapen och ser den som lika självklar som den vetskapen att jorden är runt.

Om vi gräver in i den mest ädla människa finner vi en rutten, egoistisk och självisk varelse, som enbart tänker på sin egen överlevnad; det är därför de flesta människor har en sådan förrakt för filosofi.

Och i grunden av varje människa finns en människor finns en typ som mig; en cynisk och livstrött varelse som snarare välkomnar döden i sin famn än bestrider den; det är därför ni föraktar mig.
-Torkel Sandström

Ernst gör reklam för "Mellan 4 väggar"

http://www.youtube.com/watch?v=zHylZ0548D4&list=UUVeasT8-fgFyUalZvkGJo_w&index=9&feature=plcp